Knattebio o bäbisbesök
Hejhopp!
Så var det lördag o här skriver jag på blanka dan, det är man inte van. Min kära familj sover o jag väntar på Eva, Tommy o Asia. Vi ska åka o shoppa en sväng, varma o braiga kläder till Asia så hon inte fryser när hon kommer hem till Florens där de inte har kläder för kyla så som vi har här hemma i Sve.
Andreas var o jobbade imorse o jag vaknade 9.43 gäääsp! var e Signe tänkte jag knallade upp grejsade lite o efter 10 öppnade jag dörren till hennes rum, eller ska jag säga sjusovarens dörr? För hon var inte vaken, men vaknade o hade ingen lust att kliva upp med detsamma heller.. I vilket fall som helst så kom vi oss iaf iväg på knattebion i Sickla efter att ha kört på tok för fort o superstressat så hade vi väl 1 minut tillgodo innan filmen började. Det var Lilla Anna o Långa farbrorn. Himla mysigt var det o lite spännande ska jag säga :)
Ikväll ska vi låna ut vårt kök till Evas karl Tommy, det lär bli nåt italienskt kan man tänka? Det är så härligt att ha Eva o hennes familj "hemma" även om jag vet att de har press på sig att hinna överrallt o hälsa på alla. Så vi är glada att de också hinner leka med oss.
Nu ska jag hitta på nåt annat! Ha det gott tills vi hörs nästa gång! Trevlig helg!
Hallå där!
Det är jag igen.. satt här och funderade, kollade på gamla bilder och pillade på facebook o väntade på att min fina sambo skulle komma upp. Han gick nämligen o la lillan vid halv 8 eller nåt sånt då jag höll på måla en vägg inne på Signes rum. Men han har fortfarande inte dykt upp å klockan är typ 22 så jag anar att han o hon sover lika gott båda 2 vid det här laget.
Det där med att kolla på bilder, det är roligt det. Tittade på bilder sen vi var på Kuba, kan det ha varit vintern innan vi fick Signe?
Haha, roligt alltså..
Det vore verkligen skönt att boka en resa o rymma iväg? Länge sen man var på en öde strand.. vilse och barfota i sanden. Tror jag känner så här när jag kollar på bilderna, dels för att jag älskar att resa o sen för att det börjat att bli höst på riktigt. Det är mörkt på morgonen när man ska kliva upp, det är ruggigt o kallt när man cyklar till jobbet.
Ursh ja ursh, men å andra sidan måste det väl bli kallare, höst, vinter o så innan det blir sommar igen. Jag var till tandläkaren idag o han höll med mig,
-"ja vi får nog uppleva en sommar igen"
-Ja det hoppas jag verkligen sa jag. Nog för att han börjar bli lite skrynklig tandläkargubben, men inte ska väl han eller jag dö? Nej stopp på belägg! Dessvärre hittade han ett hål i mina tänder, det visste jag väl egentligen att han skulle göra, han gjorde det redan i fjol, men jag kom mig inte för att boka in en tid för att laga det, det var så himla mycket på jobbet å 100 andra ursäkter så jag sköt på det.. fram till nu. Nu när jag blivit ett år visare å vet bättre än att ett hål kan laga sig själv. Så ska jag dit igen och göra mig snygg inuti. När jag dessutom låg där i stolen kunde jag inte låta bli att fråga om han tyckte att jag fått tänder som en gammal kärring.
-"vad sa du"
-Jo jag tänkte om du ser att mina tänder börjar lika dem som de på en gammat tant? Jag tycker nämligen själv att de börjar se lite sisådär ut.. De är mörkare än förr, det ser ut som sprickor i dem o jag har spanat lite argt på tandsten som bildats där nere, bakom lixom..
Men han tyckte de var fina, å sa som alltid att jag ser ut att sköta dem så bra med tandtråd å tandborste (han skulle bara veta att jag börjar att dra tandtråd när jag får kallelse om att jag ska dit o slutar ett par dagar efter jag varit dit. Förutom ibland då det slår mig.. AAAaa just ikväll, gärna efter ett glas vin eller 2 i soffan, NU ska jag dra tandtråd!
Han frågade dock om jag börjat dricka mycket kaffe? Å jo det är ju sant.. jag har alltid ett par påbörjade koppar på mitt skrivbord när jag ska gå hem.. Om jag ville bleka så kunde vi göra det sa han. Nej jag känner mig snygg som jag är bara jag får gnälla lite å sen börjar jag ju bli gammal sa jag.
Var det sånt här skit man delade med sig av här?
Jaja, vad skulle jag annars kunna bjuda på? Berätta vad vi gjort sen sist? Huh, det minns jag knappt själv. När skrev jag sist? Jo, det var när Signe skulle fylla 2 år. Nu mer är det så roligt, ooo ska vi gosa min lilla bäbis säger jag. Nej mamma jag är TVÅ år åsså håller hon upp 2 fingrar. Fatta! Inse! Jag har ingen bäbis längre, jag har en tuff liten brud till unge numer.
Nu skulle jag förstås bomba upp massa nya, nya bilder men de har jag i jobbdatorn kom jag på. Sedan jag satt o gjorde Signes sommaruppgift till dagis.
Men lite sommarbilder kan jag bjuda på innan det är dags att hoppa ner i bädden.
Härliga dagar uppe på Höga Kusten..
Smakar på vinbär hos farmor o farfar..
Hittade ett par sen hon fyllde 2 år också..
Fast här kommer mer bilder från i somras.. ja nu säger jag i somras, för okej, ska vi säga att det är höst nu?
Påväg ut "Cykla o handla mamma.. Köpa gobit å bubbelvatten.."
Moster Lena minns du den här sommareftermiddagen?
Vi glömmer den inte, Härlig!
Nu är det adjöss för nu! Jag garanterar att vi hörs igen å det innan nästa sommar!
Mamman tänker.. strax
Okej då, bara för att jag sitter här i min ensamhet då familjen sover o jag ser att klockan snart är slagen.. Så kan jag inte låta bli, men hon fyller ju inte förrän i eftermiddag kl.17.07. BusfialottaSigneluringMammaochPappasÄlskadeGokunl :)
Ja är man stolt så är man å ja.. jag skulle kunna sitta här Hur länge som helst, men det ska jag inte för när lillan vaknar är det vi som ska fira födelsedag.
Avslutar med en bild som inte alls är gammal och konstaterar att 2 år från att vara en liten pruttis till just 2 år är en tid där det händer grejer. StOrTjEj.. HeJ /mamman
Kosläpp på Julita Gård
Det har hänt endel, men det kanske jag ska uppdatera nån annan dag? Eller så blir det bara inte av.. det märks.
Nåväl, idag har vi varit till Julita Gård på kosläpp. Ja det låter väl det, något annorlunda tillställning men varför inte? Vi planerade in det för rätt länge sen jag o Linda när vi såg reklam på mjölkpaketen. Så idag var det dags, vi gjorde det till en heldagsutflykt eller ett äventyr :) Vi drog iväg tidigt imorse med utekläder och stora fikaväskan.
Väl på plats började jag fatta att det är rätt stort det här. Inte som att släppa ut korna i hemma på landet direkt. Man skulle på plats få bulle o mjölk, men då vi tyckte det var dags att hämta fika var bullarna slut, de hade bara 3000 st.. Ja det säger väl allt. Det var massor med folk, men korna släpptes ut kl. 11 och det var skoj att se dem hoppa o studsa och vara busiga. Det tyckte Signe o Ludvig framför allt..
Oj vilken närbild det blev här på bloggen...
Efter släppet knallade vi runt och kollade i ladugården och på kalvarna, Signe, Ludvig och papporna åkte bakom en traktor på ett släp. Linda o jag tröck i oss choklad under tiden. Sen hittade vi ett eget litet tillhåll och öppnade kylväskan och fikade och sen barnen lekte och var söta.
Efter jippot drog vi till Mariefred bara för att fortsätta dagen och ha det skoj. Men det dokumenterades inte så det slipper ni se. Vi promenerade runt, lekte i lekpark, gick strandpromenaden och kollade på ett ångtåg vilken var jättespännande. Sen käkade vi middag och styrde kosan mot huvudstaden.
Dagen måste sumeras som en spännade dag, Signe nöjd som attan efter att ha sett så många traktorer och en himla massa taxibilar innan vi väl var hemma. Å hemma avslutades dagen precis lika glatt i badet. Det gäller ju förstås att vakna ren och snygg imorgon, 6e maj. 6 maj betyder att vår ögonsten hunnit bli 2 år. Men det får jag berätta mer om..
Godnatt!
Vinter? Vår?
Goddagens!
Sen sist, visning av lägenheten, funderingar och val. Men nu är den såld och vi ska flytta om allt går vägen går vårt lass 26e april, eller tillträdet till den nya satte vi den dagen för att komma igång åtminnstonne. Den 3maj flyttar de nya lyckliga ägarna in i vår fina gamla, alltså den här lägenheten in så då kommer jag bara kunna glutta in utifrån. Jag vet att det är vårt val att flytta, men när man trivs så himla bra som vi nu gjort dessa 4,5 åren så känns det i hjärtat. Tänk om man kunde ta med sig sin balkong, sitt badrum, sin bänkskiva i köket, ugn och mikro, sina garderober, hörnläget.. ja då skulle det inte vara några ledsna miner eller tankar. Men det kommer bli bra, absolut. Fast är man en spekulerande tjej som jag så är man.
Sen har vi haft förlovningsdag i kärlekens tecken med god mat och pussar
Sen har jag blivit mer o mer Åsa igen och börjat jobba, här säger jag bara intressant och roligt men även många funderingar. Efter det som hände i slutet på december och samtalen jag för med världens bästa beteendevetare så är det inte bara att "köra på" som alltid. Jag försöker välja att göra mer det jag vill än det jag måste. För många måsten, eller uppgifter jag alltid annars tagit på mig har jag gjort för att jag tycker att jag är bra på det, jag ser vad som måste göras eller förberedas nu för att underlätta för alla i ett senare skede, men mycket av det har egentligen inte varit min uppgift. Jag har gjort det på tid som inte funnits, eller om jag säger tid som inte arbetsgivaren betalat mig för och som kanske borde gjorts av någon annan som haft det på sin lott, men som jag upplevt som "lite slö eller lat" ? så då har jag gjort det själv för att få det gjort. Jag får så många liknelser och aha upplevelser när jag är hos betendevetaren, jag lär mig massor om mig själv och ser allt med lite tydligare gränser osv osv.. jag kan rabbla på hur mycket som helst om det, att få öppna sig och lära sig om människor och framför allt om hur jag alltid agerat och gjort och vad jag är för krumelur gör att jag verkligen varmt vill rekomendera alla att någongång i livet stanna upp och ta sig den tiden. Jag hade aldrig gjort det om det inte varit för bakslaget jag fick, men nu kan jag bara ärligt säga att det är bland det bästa som hänt mig. Om jag så inte jobbat nu på 2 månader som det ungefär blev men dessförinnan jobbat alltid sen möjlighet gavs och kommer att jobba tills jag går i pension, vad är då 2 månader? En liten, liten parantes i mitt yrkessamma liv. En parantes som gör mig starkare och smartare? Såhär känns det nu iaf vad som händer sen och hur det känns blir en senare fråga.
Opss, det blev lite djupt det där men det är något jag vill nå fram med.
I vår familj finns som du vet en liten tjej som är det bästa i mitt liv förutom kärleken och allt och alla andra. Men den lilla fina och rara tjejen har mer och mer kommit på att hon kan få mamman och pappan att agera på ett speciellt sätt om hon själv gör på ett sätt. Och hennes sätt är när hon bestämmer sig är det enda sättet det ska göras på. Annars blir det inte bra. Det går bara inte, protesterna är slående från den lilla. Mamman och pappan försöker visa, förklara på det sätt de tycker saker och ting ska göras på (precis som vi alltid gjort) men nu tar varje sak/ tillfälle lite extra tid.. Är det såhär det blir? Kallas det trots? Eller är det bara livet vi måste gå igenom för att vi ska bli föräldrar på riktigt och Signe ska bli en stor tjej och sen kvinna en vacker dag?
Vad som så älskar jag henne alltid och det måste väl vara det som räknas?
Idag har det varit en strålande dag, vi bjöd in Jennie, Henke och lilla Liv på fika. Vi möttes upp och promenerade tillsammans hem hit. Vi satt ute på balkongen i solen och käkade rabarberpaj. Kanske hur mysigt som helst, trots blåst så var det soligt och fint. ( Inglasad balkong är toppen sånna här dagar! )
På förmiddagen innan vi mötte upp ville Signe sitta där ute och sola sig och titta på folk, vet inte vem hon fått det ifrån?
Men efter ett tag blev hon tröttis..
Det var då vi packade ihop oss för att gå ut och möta Jennie och hennes lilla fina familj. Det blev inget sovet för Signis, det blev bus med lilla Liv och fika i stora lass "mer sååås, mer sååås" själva pajen var inget vidare men pappans hemgjorda vaniljgrädde, den såsen gick inte av för hackor.
När sen besöket gett sig av, såg jag att hon var mycket trött, men hon gick in i sovrummet, stängde dörren jag tänkte väl att hon kröp ner i sin säng. Jag plockade undan lite sen gick jag för att kolla, det blev så tyst med det samma. Jag hittade henne inte, 2 sekunders panik infann sig innan jag kom på att hon säkert krypit in i garderoben. Hon gillar att gå in och gömma sig där. Nu när vi städat bort massor av grejer inför visning av lägenheten så har det nu blivit masor av plats där inne. Mycket riktigt, jag sköt försiktigt garderobsdörren åt sidan och titta vilken liten stjärna jag hittade..
Tror ni som jag att hon längtar efter ett eget rum? Eller borde vi nöja oss nu när hon hittat ett och egentligen bo kvar här?
Nog för idag, ha det fint tills vi ses igen! :)
Det tar sig och rör på sig..
Hej alla!
Det tar sig med och det rör på sig med livet :) Jag har stajlat och fixat hela morgonen, det har varit fotograferig av vår fina lägenhet idag. Det känns sorgligt men ska vi så ska vi.. Men den här lägenheten har passat oss perfekt! Vi har älskat den och i den, valen är våra efter en lång planering och köp av lägenheten långt innan den var byggd. Men nu är det dags att flytta, vi behöver ett rum till. Signe är snart en Riktig stortjej som inte ska sova i samma rum som mamman och pappan längre och vi har hittat en lägenhet som kommer passa oss perfekt. Nyproduktion även den, dock utan våra egna tillval och önskemål men det kommer bli fint ändå.
Såklart har jag inte dagens bilder från fotografen, men inom kort kommer vi få kolla på dem och bestämma vilka vi vill ha och godkänna vad som ska stå i annonsen. Fast jag har förstås smygfotat lite själv också när mäklaren och fotografen gått. Inte för att jag kan få till rymd och fint som beskriver men ändå..
Annars springer dagarna fram som alltid, Signe och jag gjorde en utflykt till Norrland lagom till förra helgen men det slutade med att vi blev sängliggande båda 2. Förkylda och febriga :( Dock hann vi vara ute lite ändå, Signe hade skidpremiär, jag borde fxat några bilder från telefonen som bevis men det får göras en annan dag. Duktig som få var hon iaf, eller ja? Inget gnäll och frammåt gick det om det ändå var skidgåing så verkade det rätt skoj.
Idag är det fettisdag! Eller vad heter det egentligen? I vilket fall ska jag o Linda hämta Signe och Ludvig sen och då ska vi gå och fika, kanske det var det roligaste förslaget på länge? Toppen idè av Linda och vi är inte sena att hänga på sånna upptåg!
Å vad skönt det känns att fotograferingen är över, fastän det bara börjat så känns det skönt att ett steg är taget. Lagom till nästa helg ska det vara visning, även om man inte tror att man har så mycket saker så blir det endel.. och på en visning kan man inte gömma allt i garderober och flytta runt som jag "kanske" gjorde med endel saker idag. Fast lyxigt är det iaf att få köpa hem massa fina färska blommor. Jag bara älskar liljor har jag kommit på..
Tänk om man alltid skulle ha såhär tomt på grejer? Ganska opersonligt men attans vad skönt ändå.. fast nu har jag stökat ner. Det går inte för sig att ha alla lådor och skåp fulla med prydnader och ljuslyktor, inte om man vill ha dem hel åtminnstonne. För jag vet en liten luring som tycker det är mycket roligt att öppna skåp och lådor och plocka ut allt som ser fint ut. Hon heter Signe och har för övringt också hittat en burk med chokladhonung i en låda och den tas fram titt som tätt samt en sked och sen..
-Mamma! Mamma Ninge hånniin..
Ja det är gott, det ska väl inte stickas under stol med det men å andra sidan är det sött som fasiken och inget bra för små fina tänder. Men ibland så, överlycklig över att få lite, så leendet tar upp hela ansiktet får hon sig lite på skeden och då är det roligt, det bara lyser lycka..
Å om man har kommit på att det faktiskt går att borsta tänderna också OM man har hårband så kanske det går för sig någon gång ibland?
Nog för idag! Ni får ha det gott tills vi hörs nästa gång. Nu ska jag förbereda lite middag o sen knata uppför backen med Linda till dagis för att hämta våra små fisisar och gå på ett fik och inta en semla. För det är trots allt.. Fettisdag eller vad det nu heter :)
Glad tisdag på er!
Lite blandad kompott
Puuh!
Det var skönt att skriva av sig, faktiskt. Så nu kommer jag att bara köra på o kanske inte snacka så mycket om det som händer inuti mig utan det som är mest värt för mig å vem är det då.. jo fröken fialotta kärleksbarn!
Rent krasst så kanske jag inte orkar skriva så mycket mer just nu, men jag slänger ut lite bilder iaf. O hoppas att vi ses snart igen! Hejdå så länge! Å du ett tips från Coachen, jobbet bör inte ta mer av ditt liv än 25%. Tänk på det o vad du vill åstakomma med ditt liv! Vad är viktigast för dig?
Att stupa, ramla o leta efter sig själv..
Hur kommer man igång efter att ha tappat bort sig själv? Jag som inte e sån eller hur är en sån? En som tappar bort sig själv o som ramlar och nu bara väntar på att hitta sig själv igen.
Jag kanske inte borde öppna mig o snacka eller så kanske det är det som är medicinen? Jag är inte så där att jag snackar om det som hänt eller känner att jag vill, jag skäms nog inuti, men vad som, nu är jag ju här som en looser, eller en som bara föll och nu läker mig själv, som det såfint heter och det tar tid.. Så säger proffsen som vet o vad vet jag? Mer än att jag inte är mig själv, är som i ett skal, apatisk o bara vill vara Åsa igen. Jaha kanske du undrar, jaha säger jag med. Men jag har jobbat över mig själv, stressen o pressen på att fixa allt utan att dygnet har mer än 24 timmar knäckte mig. Torsdag den 20/12 hände det, det var som att vrida på en kran, jag grät o kunde inte andas, det ville inte sluta, hur mycket jag än försökte.. det gick bara inte. Jobbet snappade upp allt väldigt snabbt o skickade mig till läkare. Stress o panik! De sjukskrev mig mot min vilja, jag kunde bara inte tro det! Men efter ett par dagar så kände jag, hallå? Eko? Tomt? Jag orkade inget, försökte för alla hålla skenet uppe, det var ju jul o sen följde nyår.. tillbaka till läkaren, hon ville inte friskskriva mig o jag då? Nää, jag vet ju inte var jag är nånstans? Vilse i mitt eget liv? Var e jag? Jag som är en glad tjej o som vill så förbli o som älskar att skratta o prata strunt, nu har jag ingen lust till nåt. Mer är att jag Vill vara mig själv, nu! Mer än gärna igår.. men vad sjutton det går bara inte hur mycket jag än försöker..
Hur kunde det bli såhär undrar du? Å jag vet, men jag hade ju ett mål o det var att tokjobba o fixa allt, allt, allt. Målet var fredag den 21/12 men jag föll o har inte kommit upp än.. Jag har jobbat alldeles för mycket, jag har skyndat dit tidigt, då jag inte lämnat på dagis, jag har jobbat in på sena natten, de dagar jag inte hämtat på dagis, då jag hämtat har jag försökt att vara tillsammans med Signe o Andreas typ 10 gånger mer effektivt än vad som är möjligt, då hon skulle nattas har jag återvänt till jobbet för att sitta där alldeles för länge för att vårt team skulle vara på banan.. jag har haft med mig datorn hem, jag har jobbat på helgen, när min familj sovit. Jag har slutat träna, eller det har jag inte valt medvetet, men det har inte funnits en enda liten stund då jag känt att jag kunnat prioritera det. När jag varit på jobbet har jag haft dåligt samvete för att jag inte varit hemma, när jag varit hemma har jag haft dåligt samvete för at jag inte varit på jobbet osv osv.. Å nu sitter jag här, sjukskriven..Var det värt det? Att bli såhär? Nej, stopp! Absolut inte men jag är inte rädd att ta i o kämpa o jobba, det har jag aldrig varit. Det brukar funka, man brukar fixa det bara man vill. Å tokjobbar man så brukar det funka, man brukar få ihop det. Men nej, inte den här gången.. Nu bara längtar jag efter mig själv. Jättemycket! JättejätteTokmycket!!
Nog om det, men då vet du. Å om du frågar hur jag mår så mår jag inte alls, men jag ska fixa det! Finns inget annat som är värt nåt! Jag vill ju vara bäst, ha koll på allt o samtidigt vara världens bästa mamma åt lillis o samtidigt vara den bästa sambon till min prins o dessutom ta hand om mina nära o kära.. Men det viktigaste just nu är, jag. Jag o Signe o Andreas. Det andra måste få vänta å gör det inte det så var det ändå inte värt nåt.
1 1/2 år och "hjälpreda"
Hej!
Satt i soffan och kom på att jag nog borde blogga lite. Länge sen sist igen och jag har så mycket jag skulle vilja skriva om. Men jag "hinner" inte men jag vill ändå.. bara liiite. Jobbade till sent i natt också, så som det varit ganska ofta nu. Men man ska inte klaga, hur skulle man göra om man inte hade ett jobb? Inte för att jag någonsin varit arbetslös men det är verkligen inget jag strävar efter. Fast ibland skulle jag bra gärna bara vilja vara.. Fixa, städa och greja hemma och träna, känns som jättelänge sen! Familjelivet också, tänk att få vara tillsammans allihopa och bara få va. Jaja, det kommer väl sånna dagar också även om det känns länge sen jag lixom prioriterade mig och min familj. Jag hör när jag skriver det hur det låter, men jag kan bara inte se hur det blir liggande saker och hur min grupp "inte hinner" så ja, det kanske inte är rätt men min arbetsmoral klarar inte av att se hur jobberget växer, jag vill att vi ska göra ett bra jobb och fixa det vi ska. Sen om det nu kostar mig min fritid.. ja det får man väl ta då? Fast nu ska du inte tro att jag vill att någon någonsin ska tycka synd om mig, det är mitt eget val och jag hämtar och lämnar nästan varje dag på dagis och jag är hemma till Signe ska sova eller somnat. Det är sen jag drar iväg och jobbar. Och däremellan, på helgerna är vi tillsammans.
Vi har gjort massa bus också som jag önskar jag hade bloggat om när det hände lite mer. Och som i helgen då åkte vi till Hudiksvall och hade det jättemysigt. Det var jag, mina och mina närmsta. Snabbladdning av batterierna och skratt och närhet. Ja kanske inte sex , men ändå :)
Igår var jag på mitt livs första föräldramöte på dagis. Spännande och det slog mig. Shit vilken grej, man är ju stolt förälder! Till världens finaste lilla skatt.
Signe lilla fina barn, idag blir du 18 månader. Gofisan! Vår ögonsten! Du vet väl hur älskad du är?
Men annars då? Jo, ögonstenen är inte alltid sådär härligt, lättsam och mysig. Fast allt som oftast såklart, även om man vissa stunder bara känner. HUH! Signe då, kan du inte bara göra som vi säger och eller iallafall försöka. Men jag tror det är här jag måste inse att det kanske inte är så att mamma Alltid är den som bestämmer. Lillskruttan har Många egna ideer och saker hon måste få testa och göra på sitt vis också. Ofta ler man och skrattar men det är de där gångerna när hon är trött och jag bara.. men gumman då, finaste kom igen!
Kanske borde jag rannsaka mig själv? Har jag alltid gjort eller tyckt som vuxna omkring mig? Nej, så sant så sant. Så Signe kör på du. Men du måste förstå att mamma och pappa vill dig väl och inte önskar dig någonting annat än det allra allra bästa!
Jaja, lite spekulationer såhär på kvällskvisten..?
Sen sist? Jo helgerna försöker vi komma oss ut och göra saker, inget stort men jag har alltid älskat och vara ute och det blir inte alls mycket nu när man jobbar och inte väcker jag Signe tidigare än jag måste för att jag själv ska hinna med mina långpromenader på morgonen. Så vi har gjort lite utflykter. Vi var till Dalarö och knallade runt i löven, fotograferade en regning lördag för någon vecka sen. Jag lägger ut lite bilder här o nu, även om jag förstår och har hört att där hemma i Norrland redan snöat endel.
Kanske borde jag knyta an lite till rubriken och inte bara sitta här och svamla på.. Liten tjej har blivit större och nu ska hon vara med och hjälpa till. Hon drar en stol till köket för att nå och hjälpa Andreas att laga mat, hon ska damsuga, hon ska diska..
Det blir gärna mat i hela köket, det ska smakas på alla ingredienser när de lagar mat.
Det blir blött ö-v-e-r-a-l-l-t när hon ska diska. Men å andra sidan, Andreas brukar klaga på att jag blöter ner när jag diskar också, och undra hur blött det blev överallt då när man gjorde det från början.. Haha, du tror väl inte att jag låter Signe diska allt och att det alltid blir jätterent? Nej, såklart inte men hon vill! Hon vill helst aldrig sluta även när disken är slut och vi diskat det mesta 2-3 gånger.
Hon är även inne i en period då hon gärna gömmer sig, och då sitter hon knäpp tyst. Tills man hittar henne även om hon ibland blir så förväntansfull på att man ska hitta henne så hon tokskrattar och bara inte kan vara still exempelvis under täcket i vår säng. Mn ibland hittar hon små finurliga ställen också, det går att komma in mellan tvättmaskinen och väggen i badrummet. Inte för mig, men för hon den lilla.
Okej, nu är det dags. Sängen kallar och ögonen svider..
Men först såklart bilder från idag på gosisen. 1 1/2 år nu ikväll när det var duschdags! Tills vi hörs nästa gång! Ha det fint! :)
Hejdå på dig!
Wiii vad fort det går
Det är fortfarande kaosartat på jobbet, jag skulle kunna jobba nästan dygnet runt. Andreas jobbar också för fullt, man får hoppas att kanske tomten kommer med nåt fint? Eller att det blir peng över så vi kan unna oss nåt? Det blir det väl jämt bara man vill? Men jag vill inte jobba och inte leva i nuet heller det är ju nu vi har en liten liten sötnos på snart 1 1/2 år och det är nu vi är unga? För inte är man lastgammal när man är 33? ..fast det springer på som sagt :) Alltså jag vill inte vara arbetslös! Och det är väl fint att vi har chansen att kunna jobba. Jag har inte sagt att jag fått en ny tjänst heller, fast det är på samma men jag är nu Kundtjänstchef hur fjantigt det nu än låter så är det väl ett steg i rätt riktning? För mitt CV iaf?
Annars då om jag ska berätta vad vi gjort sen sist? Vi var till Farsta och badade i lördags, det var jättemysigt :) De har precis renoverat och hade ett litet äventyrsbad för 0-6 åringar. Signisen trivdes som attans. Innan vi gick till äventyrsbadet var vi en stund i bassängen. Även om vi inte tar oss iväg till badhuset så ofta så minns hon hur man gör. Hon bara lyser och drar sig upp på kanten för att ivrigt hoppa i. Ibland känner jag att hon inte hinner fundera eller ens tänker på om mamma eller pappa finns där för att ta emot när hon dykt ner i plurret. Hon skriker av lycka av att få plöja igenom vattnet från den ena till den andra föräldern. Jag är stolt och det känns så bra att vi badade med henne så mycket när hon var liten. Jag önskar henne inte att må och skämmas som jag gjorde när jag var liten, jag var så rädd. Rädd för vattnet, rädd för att råka nudda botten, för där bodde det ju "blodiglar som äter barn". Hur fjantigt det än låter så satt det präntat i mitt lilla huvud i många många många år.
Efter badet blev det lite fika sen iväg till bilen..
Då var hon vaken i 5 minuter sen sov hon, badprinsessan..
I söndags hade vi bokat för att träffas i mammagruppen, det var länge sen och det skulle bli roligt att träffa alla. Se hur barnen växt och snacka lite strunt. Men de flesta var sjuk eller hade fått förhinder så det blev Signe, Ludvig och Oscar. Vi sågs nere i Vinterviken, tyvärr så fick jag inte fram kameran förrän vi skulle hem och då hade Oscar och hans föräldrar redan dragit. Men Signe och Ludvig var inte så ivrig på att gå hem trots regnet. De sprang om kring, plaskade i vattenpölarna, skrattade och kramades. De klättrade upp på en blöt bänk.. å då kom jag på att jag hade lilla kameran med mig.. Titta in busisarna :)
Kan inte rå för det men jag tycker de är så söta.
Jaha, det var väl det. Vad har du för planer i helgen? Jag har som alltid ambitionen att vi ska njuta och vara tillsammans i familjen, vara ute i friska luften och busa mycket. Det är så himla fint med färgerna ute nu också, det gäller att passa på. Snart kommer väl snön? Har hört att det redan snöat hemma i Norrland, fick även bildbevis på det från Östavall här om dagen. Ja shit, det är kanske dags att börja fundera på klapparna?
Å ja, det ska även om jag hade velat vara hemma på landet på jul blir skönt att vara hemma hos oss på jul. Andreas ska jobba och jag ska få köpa en riktig gran och pynta hemma i vårt hem. Hurra! ..jo jag vet att det "bara" är oktober men som ja började inlägget så springer det fram så rätt vad det är så sitter vi och väntar på han gubben med vitt skägg?
Vi hörs och ses! Ciao för nu!
Jobbar typ heltid +
Hej alla!
Jag tänker inte ursäkta mig att jag inte skrivit, det blir lixom så varje gång då. Men jag sitter vid datorn hela dagarna och ids inte sitta här när jag är ledig också. Det finns massa annat viktigt att göra som att fixa trixa och framför allt vara tillsammans med Signis!
Det är "lite" smått kaosartat på jobbet och jag tål inte att vi ligger med backlogg. Så i förra veckan och igår jobbade jag först som jag ska sen hem och grejsa och bada med liten och sen nattning sen Wrrrooom! Iväg med bilen till jobbet. Där har jag suttit till mitt i natten och städat för att det ska bli en human arbetssituation för mina medarbetare. Tack o tack att jag inte förhandlat bort min övertid!
Å rygg-fan! Ska vi inte ens snacka om, Liljeholmens Kiropraktorklinik och jag är väl kända för varann.. men det vill inte ge sig! Nu kan jag sitta här och vara tuff men däremellan är jag liten och klen och bara vill gråta! Stackars de som alltid har det såhär, jag har förhoppningsvis bara en svacka. En som känns fööör lång! Jag vill vara mig själv! Träna, skratta, busa och vilja ta i och inte vara klen :( Det enda positiva är att jag tappar vikt, men det är säkert bara muskler med tanke på att jag rör mig minimalt. Jag som annars brukar gå över en timme varje morgon, springa trappor upp och ner, springa en gång extra för att det är bra. Packa ryggsäcken mer än full för att det är schysst att ha stark rygg. Köra skiten ur alla andra på gymet, bara vägra ge mig fastän kroppen skakar och jag vill spy för att jag är helt slut under nåt riktigt Combat-pass osv. Men nu? Slö! Grinig! Ful! Plattrumpad! Spänd! Pillerknarkande! Snälla ge mig min rygg tillbaka!!
Jaha, det här var väl ett upplyftande inlägg? Men jag ska inte klaga. Det finns förstås de som har det värre, mycket värre. Men det är ju som alltid så att man klagar fastän man inte borde.
Men allt är inte fy skam med mig, jag har hur tokigt det än låter varit på militärövning också, 4dagar ute i friheten med min gröna familj. Jag försökte att inte gnälla men jag var inte mig själv, "snälla kan du hjälpa mig med det där? Kan du lyfta upp det? ...." Annars var det som alltid roligt, fast jag hade separationsångesten STOR! Utan Signe från onsdagmorgon till måndagmorgon. Men det gick! Hon var glad att se mig och klappade händerna när hon fick ett mms på mamman i gröna kläder..-mammmma! mammmma! :)
Sen har jag jobbat och jobbat, det lär väl inte ha undgått någon att ett bolag med liknande verksamhet som jag jobbar i har gått i konkurs. Fast i helgen som var, var jag bara in på jobbet 1 timme för att fixa en akutgrej. Sen var jag tillsammans med min familj HELA helgen!
Förra veckan hade jag en liten eftermiddagsdejt med Jennie och Liv också. Det var givande jag lär öppna mitt hjärta ang det en anna dag, men Jennie har alltid varit min jobb-life-pepper så det var härligt att få bjuda på kaffe och farmors kladdmuffins. Ja farmor och farfar var här när jag var uppe i Norrland. Det hade inte gått annars, Andreas hade jour på jobbet så jag är så tacksam att de ville ställa upp som barnvakt trots avståndet på knappa 50 mil. Tack snälla!
Fin va? Kompis Liv :)
Förra veckan var också den första dag jag blev riktigt rädd när jag hämtade Signe på dagis. Jag såg henne på håll, de var inne så vände hon sig om. Och hjälp! Blod hela tröjan, (det var egentligen inte hela tröjan) Men jag fick puls och blev rädd. Men det visade sig att hon vurpat in i leksaksspisen och bitit sig i läppen på insidan och slagt i den från utsidan. Tjockläppen var som du förstår ett faktum, men sen har det hunnit bli blåsa som nu är nästintill borta.. Man kan bara tyda en liten tjockläpp nu. Å det är ingen fara, hon hade gråtit en minut sen lekt vidare så ja.. det är lugnt!
Å i helgen hann vi också med ett besök på Zetas handelsträdgård, det är alltid roligt att gå där och drömma. #hus# buskar#blommor#trädgårdsland# haha vi parkerade i kungens kurva och tog en promenad, jag bara tänkte att om jag går och flaxar riktigt med armarna så kanske ryggen blir snäll mot mig igen? De hade husvisning i Segeltorp.. ja ni fattar. Inte för att det var INTRESSANT på riktigt, men lite intressant var det ändå? det är väl den där drömmen om ett riktigt hem? Väl på Zetas intog vi lunch i solen efter att spekulerat runt och mått gått.
Nä nu ska jag softa och titta lite på alla knasiga Hollywoodfruar på tvn. Sen hoppa i säng och vakna pigg och alert. Andreas är ute och jobbar extra ikväll han, men vi hinner nog ses till helgen om inte annat :) Imorgon har han och Signe en pappa& dotter dag.
Jag bara måste lägga ut lite busbilder, Ha det gott fram tills vi ses och hörs nästa gång! KRAAAAAM!
På G..
Hej hopp!
Nu är vi pågång, det är väl såhär en vecka ska vara i en familj, jobb o barnet på dagis.
Dagis började med att vara stängt i måndags men mamman och barnet njöt av sista riktiga dagen innan det drog igång på allvar. Vi gjorde väl inget särskillt mer än att vara. Ni som inte hört mig gnälla får höra här.. jo jag har haft nå ruskigt ont i ryggen, har varit till kiropraktorn 5 gånger och känner mig väl fortfarande som 100 år eller njae lite bättre är det väl så.. typ 85. Fast det beror väl på.. Men är man van att inte känna av något så blir det lite jobbigt att vara stel och andas in djupt när man ska röra sig för att inte visa..att det gör ont.
Iallafall så började vi dagen med att plocka ur diskmaskinen, det blev lite barnarbete men barnet tyckte det var roligt att få hjälpa till.. eller om jag uttrycker mig så att det var roligt att få pilla med porslinet i diskmaskinen.. det får hon ju inte annars. Fast det var skönt, Signe räckte mig alla tallrikar som stod längst ner så jag slapp böja mig. Sen fick hon stå på storstol och plocka in besticken i lådan..
Efter lite mer morgonmys drog vi till Sickla, man ska fan inte ge sig så jag kände att jag bara måste träna för att bli stark o fixa det här så jag hade ett styrkepass med PT Marit. Det är lite roligt att se Signisen nu på minisats, tänk vad det går lixom, förut var hon alltid minst nu är hon definitvit inte det.. det finns småglin på 3 månader, haha så liten var gofisisen också när hon började vara där. Det var då när jag tyckte det var riktigt jobbigt att börja med gympapass igen efter barnafödandet, såhär i efterhand kan jag erkänna det.. det var många gånger jag höll på kissa på mig när jag tog i. Helt crazy, men det är sanningen och det var ju bara till att bestämma sig.
I tisdags så var det på riktigt första gången, jag lämnade henne på dagis halv 8 och hämtade henne halv 4. Det må erkännas att det inte var en dans på rosor att jobba den dagen.. jag jobbade, tänkte på henne, jobbade försökte minnas vad jag höll på mig åsså fladdrade tankarna iväg på hon den lilla (stortjejen) på dagis.. Jag tänkte att jag inte skulle ringa för att kolla läget. Tänkte det flera gånger, men jag ringde en gång för att mötas av en telefonsvarare och i samma veva komma på att det var mellanmål och att jag inte borde ha ringt. Men när klockan väl var slagen och jag for dit var allt frid och fröjd. Hon kom glatt och hälsade på mig men sen ville hon gå till sina komisar igen, hon visade mig runt och busade på. Det kändes otroligt bra i mammahjärtat!
Sen på natten till onsdag blev hon sjuk, feber och het som ett hus. Jag fick klä av henne och hon fick sova i vår säng, det var det enda som gjorde henne nöjd. Hon låg nära, nära och höll mig i handen nästan hela natten. På onsdagen var Andreas hemma som planerat och han stannade hemma med henne även igår torsdag. Fast då var hon den vanliga bus/trots/ kan själv Signe igen. Så idag har hon varit på dagis och de sa att hon till och med sovit med de andra barnen idag, de andra dagarna har hon inte haft ro till att göra det. Så jag tror det kommer att bli bra. Det är en skum känsla men jag känner som att jag är blir lite som salig mot "fröknarna" som har hand om min ögonsten varje dag, jag vill tacka och säga "ni är så snälla". Men jag förstår att det är deras jobb, men jag känner mig så trygga med dem.
Idag när vi hade parkerat vagnen och kom fram till alla barn på Signes avdelning och hon såg Ulla, en av fröknarna så vinkade Signe till henne. Å när vi kom fram sa Kerstin, en annan fröken "Här kommer Signe solstråle" Åååå det värmer så mycket. Kanske är det inte bara jag som tycker att hon e go?
Nu sitter jag här och borde gå och lägga mig, jag ska med tåget till Norrland imorgon. Pappan är ute med arbetskompisarna, de skulle dra på Grönan, "The Hives" skulle visst spela. Funderade på om jag o Signe skulle dit, men jag kände redan igår att NEJ! Vi ska vara hemma och mysa tillsammans!
Jaja, så har vi det.
Men om jag ska uppdatera lite med bilder om vad vi gjorde förra helgen? I söndags var mamman sugen på en utflykt, vi drog till Nyckelviken.. det må vara nästan ett år sen vi var där sist. Jag vet att jag skrev om det på bloggen. Andreas jobbade och jag o Signe åket dit och mötte upp Jennie och Henke, inte visste väl jag då, fast de visste :) att det fanns en liten bäbis i Jennies mage också. Haha, tänk så det kan gå och att hon nu är född och flera månader gammal också lilla Liv.
Här kommer lite bilder från vår utflykt.. de får prata för sig själv. Jag ska inte sitta här och snacka längre. Så tack för mig o på återseende! Trevlig helg!
Godnatt!
Så onödigt tråkigt att bli ovänner :(
Hej igen!
Nu är jag på gång! 2 inlägg på en dag, men det blev ju så bråttom tidigare och jag har ju en fundering till.. Det bara är så tråkigt.
Problem 1, tandborstning:
Vi började lite lätt med att köpa tandborste långt innan tänderna väl tittade fram, hon har "sullat" med den och ja, vi har haft förhoppningar om att det här inte skulle bli några problem.. Men nu går det typ inte alls! Signe blir TOKIG, skriker, gråter, gör sig ledlös och vill bara inte för allt i världen. Då står mamman och eller pappan och kämpar med att iaf få "gnussa" liiite på de fina små gaddarna. Tänk om hon bara kunde förstå hur sjutton väl vi vill. Men hur förklarar man det för hon den lilla tjejen? I ett par veckor körde vi eltandborste och det funkade.. Men nu går inte det heller. Jag blir så himla frustrerad!
Problem 2, naglarna:
Det har inte alltid varit lätt att hålla efter de små naglarna heller. Men jag har filat/ klippt med olika manövrar såsom tv-tittande/ sång och titta/ testa själv på mamma osv. Även här är vi nu inne i perioden VILL INTE! Det utspelar sig med samma skrik, gråt, ledlös osv.. Hur fasiken ska jag bete mig. Det är inte roligt att se för långa naglar med "skit" under. Jag blir tokig och ledsen över att behöva vara en sån grinig och dum mamma. Jag vill ju att vi ska vara vänner och överrens.
Problem 3, gardinhäng:
Varför har gardinerna plötsligt blivit så intressanta? Eller intressant är väl fel ord. Men hon ska gömma sig? Dra i dem? Se hur långa de kan bli? Osv.. Jag blir tokig. Känns som att jag inte vill ta ner dem, hur svårt kan det vara att bara låta bli? Jag kan lixom inte bara ha korta gardinkappor? Kan mitt älskade barn inte bara låta bli?
Jaja, annars är livet ganska bra. Jag vet att det här är ett stort I-landsproblem. Men ett problem eller moment som stör min vardag. Vill inget annat än slippa vara osams, men men kanske hon en dag förstår att jag menar väl och att det är ganska schysst att ha gardiner :)
Något annat som jag är sämre på, det är fönsterputsning. Jag kanske rent av är sämst på det? Senaste gångerna (ja det var för länge sen..) Har vi lejt bort det och det har blivit fint och gått snabbt. Det enda stället där vi använder en sån här fönsterraka är i duschen, för att hålla duschdörrarna fräscha. O det har hon förstått och nu kör hon mer än gärna den där fönsterrakan i duschen minst ett par gånger om dagen, även om vi inte duschat.. Kanske jag inte bara ska klaga på min lilla älskling, Hon kanske inom kort växer på sig och hjälper sin mor och far med att putsa fönstren?
Nog för idag, ha det fint tills vi hörs igen! O skulle du råka ha några tips om hur man gör eller få till det då man har problem som dem jag beskriver ovan så tar jag tacksamt emot förslag på lösning.
Kram kram! /Mamman som inte alltid får som hon vill..
En dag innan dagis
Hej hej!
Tänkte jag lite snabbt skulle fixa ett inlägg innan vi ska iväg till dagis, Signisen sover och vi ska vara där mellan 13.30- 15.00 idag.
Det har varit helg och i fredags kom min systedotter Johanna hit, hon mellanlandade här på vår soffa innan hon skulle vidare till Las Palmas, där hon ska jobba som barnflicka ett tag framöver. Vi hann med en liten utekväll och myste på tillsammans. Jag la fram mina förmaningar och kände mig själv ganska gammal när jag gjorde det men är man 33 så kanske man har gjort några fler äventyr på gott och ont än när man är 20? Men mest av allt hoppas jag hon hade det kul och förstår att jag bara vill väl :)
Signe och jag följde med till Arlanda för att veta att hon kom någolunda rätt och vi vinkade av henne allt vad vi kunde!
Det finns en tjuv i vår familj.. eller en som tycker väldigt mycket om gräslök..
Idag har vi varit ute och lekt i parken innan vi gick in för lunch och vila, i parken hade vi en dejt med Ludvig och Linda.
Hon ser inte så munter ut lillan, men Ludvig tyckte det var schysst att ha bruden med sig :)
Nu vaknar visst Signe och jag ska skynda på! Vi hörs en annan dag!
Lillan har börjat
Som jag pratade om sist så skulle vi börja inskolningen på dagis, det gjorde vi lite lätt i fredags vi har varit där idag också och kommer att köra på tills det är på riktigt.
I fredags var vi helt slut. Efter en timme var Signe matt när vi väl kom hem så kände jag det som jag varit på värsta festen, så trött jag med och Andreas också. Men efter lite vila och tvätt på schemat så var vi hembjudna till Linda, Magnus & Ludvig, Signes kompis som jag brukar prata om. Det var himla trevligt och gott käk och många skratt åt våra små.. de bara är för söta. Nu har de även kommit på att det är ganska roligt/mysigt att kramas med varandra. Idag i lekparken drog Linda fram telefonen..
Ja de kramas inte bara en gång.. nej ganska ofta och ungefär lika ofta blir de så till sig så de faller. På bilden står de i tornet vid den lilla rutchkanan. Kan det vara deras lilla kärleksnäste måntro?
I förra veckan var vi en sväng till Grönan också, eller familjen var dit på måndagen Lasse Winnerbäck spelade..
Å jag var även på samma tillställning på tisdagen med Eva, hon mellanlandade här i vår soffa innan hon flög hem till Florens. Tjejsnack/mat/öl och musik :)
Alltså bilderna i det här inlägget är endast telefonbilder därav rätt dåliga, men så får det bli.
Vilket väder det varit idag då :) Sol från en blå himmel och massa utelek. Efter dagis lekte vi i parken, sen mellis och promenad då Signisen sov sen hem och lunchdags. Sen softade vi och hade det rätt skoj ute på balkongen jag och lillan, alltså är det jag som har humor som en 1åring eller är det bara så att man faktiskt kan skratta med sitt barn?
Sen ringde Ludvig (eller hans mamma..) så då gick vi ut och kramades (lekte) ännu mer.
Jag lämnade in alla papper idag, till dagis alltså. Det var endel, det var om allergier, godkännande av olika saker fotografering/ filmning/ att bilderna får användas dels för oss men även för hemsida och utbildning osv. Det var ett A4 där man skulle beskriva sitt barn, hur sjutton ska jag få till det tänkte ja. Men ohps, sidan blev mer än full och ändå finns det saker jag skulle velat skriva men de fick lixom inte plats. Ni vet vad jag snackar.. Sen så var det det här med scheman.. Jag fick göra ett för varje vecka fram till jul då Andreas har sina jourveckor var 6e och mitt schema snurrar på ett 4 veckorsrull. Ja det blev 15 sider dagisschema.. Varför vara lättsam när man kan bli rörig?
Nix pix, nu hoppar jag i säng. Det gäller att vara pigg och alert, Det här med dagisinskolning är faktiskt lite krävande även för en 33 årig mamma. Skickar en hälsning till farmor! Godnatt!
Glugg..Hej!
Ja jag gjorde ett försök i köket, även om jag inte är världens snabbaste och förberedelserna blev ett blogginlägg i stället sist, så fick jag till en middag i torsdags. Det här kanske blir ett "skrytinlägg" men det är bara för att jag typ Aldrig lagar mat utan bara diskar i det här hushållet.
Till föris gjorde jag en räkcocktail (jag skalade 1 kg räkor för att jag som vanligt bara måste ta i i överkant så det inte blir för lite..) Åsså gjorde jag sånt hära Oopsiesbröd. Det smakade okej, men bättre dagen efter med smör och ost som en riktig macka.
Varmrätten blev nån kycklinggryta, ja det räckte till lunch också dagen efter till hela familjen. Andreas kanske har rätt? Att jag alltid ska laga till en hel armè. Men vem vet? Det kanske är en övning tills vi blir en riktigt stor familj? Det ser inte gott ut, men det var gottGott! Kommer att göra om det nån annan dag, då jag också ska vara en fixamat mamma.
Sent om sider blev det efterrättdags, Bananasplit ala LCHF. Å det var ASAgott!
Fast nu nalkas det mot måndag och jobb fast vi har hunnit med massa annat bus i helgen också. Vi tog en lååång prommis på Andreas lediga dag, vi knallade runt Kungsholmen och spanade in bland annat Hornsbegsstrand, det nya området de byggt där. Fint var det, känns som det var rätt länge sen jag cyklade förbi det då sunkiga området när jag jobbade i Sumpan. Igår kom finaste Eva förbi, det var kul att ses igen även om omständigheterna inte är de roligaste. Hon kom sent och vi fixade kvällsfika, räkor igen! Jag är periodare vad gäller räkor. Det bara är så gott. Mackorna designade vi tillsammans jag och prinsen. Även här fungerade det fint med de dära Oopsisbröden. Vi dukade och satt ute på balkongen. Massa, massa ljus och prat en stund.
I väntan på Eva fick jag och lillan oss en lördagsdrink :)
Idag har vi varit ute och lekt i regnet. Jag vet inte vad Signe fått det ifrån men rutchkana verkar man ska åka på mage. O det spelar tydligen ingen roll om det är vattenpölar i kanan.. Nä men det är väl som det sagts "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.." Fast å andra sidan är det som alltid, man har så kul man gör sig :)
Vi var förbi i Västberga också tidigare, vi var tvungna att köpa ny bromsvajer till pappans cykel, han höll på att köra på en liten kille igår :( Det gick bra, lillkillen hann just flytta på sig, vajern gick av och pappan höll på sluta i betongväggen. Det här gjorde att jag fick chans att gå in på Rusta också, jag tänkte att jag kan passa på att spana lite. Det blev lite ditt och datt, mest kollijoks såsom deodoranter och rengöringsmedel. Signe hade dock andra planer, hon lastade i 4 stora flaskor mjukmedel + 3 kartonger godismix och körde runt med varukorgen i 100knyck.. Sen fick jag lasta ur korgen och pappan fick bära ut barnet medan mamman betalde det som vi skulle ha och det var inget mjukmedel eller godis..
Nu säger jag nattinatt! Ska spana Aktuellt så man uppdaterar sig innan det är dags för kudden. Vi hörs en annan dag, heppåre! /gluggmamman
Mollitoysmamman..
Vi var på information ang förskolan i måndags. Jag är en dålig människa men jag kallar det dagis, så från nu så kommer jag att skriva dagis och hoppas ni som ids bry er inte tar illa upp.
I somras när jag satt med scheman och så på jobbet försökte jag verkligen få tag i någon ansvarig för att få veta hur inskolningen skulle gå till och så vidare. Ingen på plats någonstans, jag fick tag i någon som förklarade att generellt var det inskolning 4 dagar men ibland upp till 2 veckor beroende på.. Så jag började att planera på 2 veckors inskolning. Alltså det låter som jag har mycket och sådär, men det gäller att få till bemanningen på jobbet också. Efter någon vecka fick vi ett mail från "vårt" dagis, inskolningen skulle börja den 31/8 och vara 4 dagar. Okej, då ändrade jag lite och fixade så att allt var planerat rätt och riktigt. Alla nöjda och framför allt Signis föräldrar vara med på banan. Men så i måndags på mötet. Hoppsan, inskolningen skulle vara 31/8 som är en fredag, fast då skulle vi mest titta in och vara där en stund och det var ju bra om inte alla barn kom samtidigt? På det skulle sen inskolningen vara i 2 veckor. 1 1/2 timme om dagen fram till de 2 sista dagarna. Okej? Öhh? , de hade delat in barnen i 2 grupper och det skulle bli bra. Det blir det säkert också men 1 1/2 timme? Vi brukar vara längre stunder på öppna förskolan när vi är där till exempel.. Signe hamnade i samma grupp som Ludvig, Simon och Edvin så det var toppen. (Det är grabbarna som är hennes närmsta polare)
Signes dagis är ASstort, men de har delat in det i block så det ska bli mer greppbart och det är de blocken som arbetar tillsammans.Signe går på block "Kronan" och på avdelning "Diamanten". På diamanten går det 15 barn mellan 1-2 år. Det kommer bli roligt, även om det nu när vi var där inte var klart och i ordningställt. Men deras utegård är det allra bästa. Man kan nog typ tro att man är i Norrland. Det är riktig skog, riktigt gräs, blåbärsris och stenar.. Det känns jättebra. Tänk att få en innegård mellan 4 hus och konstgräs.. huh! Stockholmsbarn..
Nu sitter jag och väntar på att pappan ska komma hem, jag har lovat att fixa mat idag. Det är lite hemligt vad, men jag hoppas det blir bra. Signe sover. Så det är väl nu allt ska förberedas, men här sitter jag och babblar på..
Ja just, rubriken ja. Signe har verkligen en favorit och han ska alltid vara med när det är sovning. Hon fick honom när hon föddes och han heter Tarzan.
Tarzan är numer lagom sliten och lagom härlig.. men han är ändå bäst. Det är rätt sött att se henne krama om honom när hon sover. När hon vaknar kan hon leta rätt på honom för att sen utan problem somna om igen.. Nu när vi ska börja på dagis och barnen gärna skulle ha en sak med sig när de ska sova och så där kom jag på att vi skulle ju gärna behöva en tvilling till Tarzan. Jag har letat och letat.. så igår kom jag på att jag tar och mailar dem som gör? Eller typ säljer honom.. det stod en mailadress på en liten lapp han har i rumpen. Jag skrev som det var och bifogade en bild på honom. Bara efter en liten stund hade de svarat och de förstod att Tarzan var betydelsefull och var de hade återförsäljare men om jag inte lyckades så kunde de förstås skicka oss en Tarzan. Jättegulligt. Så igår tog vi en promenad till Coop Forum och där, fann vi honom, den nya.. Han var rätt så fluffig jämfört med orginalet. Men efter några vändor i tvättmaskinen kommer han säkert att bli bra. Han ska flytta till dagis i vilket fall som helst. Det var den söta storyn jag bara ville skriva om.
Annars är det fullt ös härhemma. Vi umgås med Ludvig nästan varje dag nu, då de inte träffats så mycket i sommar för att de ska ha varandra på dagis om det blir jobbigt. Ibland vill den ena kramas då vill den andra inte, ofta vill de ta eller göra samma sak. De härmar varann rätt mycket, det är roligt att se dem in action :)
Hemma är det ingen lugn stund, jo kanske nu när hon sover förstås. Men annars ska allt dras fram och kläder provas, och lådor utforskas och ALLT ska fram på golvet. Blir hon less på nåt så slänger hon det och på sin höjd säger hon, ujuj.. men vaddå Signe? Ojoj, kanske man säger om man inte menar eller tappar nåt men annars? Ja ni förstår. Hon kan stå ute på balkongen och ropa PappaPappaPappa.. Där emellan springer hon efter nåt annat, står någonstans, har gömt sig och trycker i kojan, under bordet eller jag på nåt nytt ställe?
Ja vi är rätt mycket nakna vi som bor på den här adressen.. Men ibland har vi underbyxor på oss.. faktiskt.
Hon var rätt stolt när hon fick på sig riktiga trosor :)
Annars äter och fikar vi. Mycket såser och grädde ska det vara, jo vi försöker oss ju på det där med lite kolhydrater som jag snackade om.. det går sisådär. Har inget sug efter bröd längre och det är väl iaf nåt.
Nu ska jag checka ut för idag. Vi ses och hörs! TjofaderittanLaMbOo :)
Ciao!
Hejja!
Ja nu har vi kommit hem, eller det gjorde vi igår, men då hade vi fullt upp med uppackning och handling och laga mat o dricka kranvatten :)
Idag har Andreas jobbat och jag är föräldraledig i en vecka. Det här blir min sista vecka att vara det innan Signe är "stor" och ska börja på sitt jobb, dagis. Fast jag ska väl förstås vara med lite på inskolningen men iallafall.
Jag kanske borde skriva vad vi haft för oss på resan, innan dagarna går ihop totalt och det bara är ett minne blott.
Så gör vi, för att minnas..
Vi for i onsdags fick skjuts till flyget av farfar. Det var toppen, planet gick ju redan 06.45. Resan gick bra och med ett litet stopp i Frankfurt var vi framme i Rom. Hittade hotellet i ett nafs, man kan nästan säga att jag hittar lite i Rom efter mina turer där.. även om det här var lite på andra sidan mot för jag bott tidigare. Men Andreas valde hotell. Jag tog fram 2 st och han valde det där frukosten såg god ut. Å han valde rätt, mums vad gott! Hotel Lloyd, det kan jag rekomendera. Dagen och kvällen inleddes med en tupplur på hotellet. Sen gick vi ut och promenerad lite innan vi fick oss lite käk i våra små magar.
Vi har vänt lite på Signes dygn för att komma in i middagstiderna. Hon brukar ju annars vilja sova för kvällen vid 7-8 men det funkar ju inget vidare då restauranger och så inte öppnar förrän efter 8a typ. Men det har gått bra och nu väl hemma funkar det som vanligt igen. Dock sov lillis och jag ända till 10 imorse, vi kompenserade väl uppstigningen som var 04.00 igår :) Eller så är vi bara sjusovare som pappan uttryckte sig när han som jobbat hörde när vi klivit upp.
På torsdagen tog vi tåget till Florens, som vanligt, eller som oftast fick vi springa. Vi hade inte bokat nåt tåg men när vi väl anlände och knappade lite på biljettautomaten så skulle det precis gå ett så vi sprang, svetten rann och vi hann med det som just skulle gå. Dock hamnade vi i vagnen där ACn var kaputt, så svetten fortsatte rinna men vi fikade och busade oss igenom resan.
Väl framme mötte bästaste Eva upp oss, vi fick rå om varann hela dagen som avslutades med en middag på ett ställe en bit från vårt hotell, nära där Eva bor. Det var roligt då även Tommy, Evas kille var med och 2 andra bekanta med dem. Signe hade inte ro att sitta med oss länge utan sprang omkring som ett yrväder och charmade alla som hon gjort hela resan. Dock var det en liten tjej som gav henne en smäll med ett sopskaft innan vi skulle fara hem. Men det gick bra och sen kom mamman och lilltjejen och skulle be om förlåtelse.. jaja sa jag som inte fattade nåt vad de sa, men det var rart gjort iallafall. Sen fick vi springa igen för att hinna med bussen som tog oss in till stan till vårt hotell. Vi duschade och Signe badade i handfatet innan det var nattdags och klockan var nog närmare midnatt innan Signe hade somnat. Jag är tacksam över att vi fick tag i spjälsäng på varje ställe vi sovit på. För det går inte att ha "Signe-propeller" sovande tillsammans med oss vuxna. Dels kommer hon inte till ro och dels snurrar hon, sparkar och donar näst intill hela nätterna..
På fredagen sprang vi runt i Florens var till stora marknaden och spanade in godsaker, ostar i massor, lufttorkad skinka, salamis, oliver, nötter och annat fillimums :) Mitt på dagen då det var som varmast gick vi hem och sov middag och när Eva slutat jobba kom hon in och mötte oss vi tog en Apertivo och myste. Jag hade verkligen sett fram mot att ta en apertivo, det är så himla schysst. Man beställer typ en drink, en öl, vin eller nåt och sen är det uppdukat så man kan plocka käk och äta. Det ingår och gör att man får testa lite olika godsaker. Jag passade på att ta en fin blå drink, dock var det aningen svårt att få dricka den. För Signe tyckte förstås att hon skulle få smaka.. Hon får ju smaka allt annat som vi vuxna trycker i oss. Så vi fick finta henne typ -"Signe kolla hunden.." När vi myst klart på stället strosade vi runt och snackade och Signe sprang runt. Alltså det är väl som det är, man tycker själv att man har världens finaste barn, men att hon är så fin så att folk ska komma fram och kommentera det är väl ja.. sisådär. Det var även en som ville ta ett kort på henne. Fast okej, lite stolt blir man väl?
På lördagen hade vi ännu en soft dag, vi knallade runt lite och Signe somnade i vagnen så vi gick över floden där det är lite lugnare, vi gick in på en affär och shoppade picknic lunch. När vi parkerade vagnen i en park bredde ut vårt lånade lakan för att ha en liten kärlekslunch, ja då vaknade lilla fröken. Fast hon ville ju också ha lunch så det var väl inte mer än rätt.. Vi käkade torkat kött, inlagda bläckfiskar, oliver, matvete med räkor och såklart ost och bubbelvin.. Signe fick bubbelvatten så alla drack vi "champangne"
Signe och pappan är osttokiga, så har det alltid varit. Jag gillar väl också ost, men att sitta och storgapa och skrika efter mer gorgonzola ja det är inte riktigt min grej.
När Signe tycket att hon fikat klart ja då började jaga racet..
Ja jag lovar jag har också jagat och inte bara suttit och lekt med kameran. Lovar!
Jo, om det är nån som minns vad jag har spekulerat i, de där tänderna som inte vill komma fram på Signe så kan jag nu med bildbevis visa att det kommit 2st uppe :)
Sen packade vi ihop oss och promenerade vidare, kaffestopp och lekstopp innan Andreas köpte sina efterlängtade fivefingerskor.
(Lena kära syster du vet varför jag tar sånna här lekplatsbilder eller hur? Det var ju du som gav mig det roliga tipset, du minns va?)
På lördagskvällen käkade vi på en restaurang mitt emot hotellet, jag åt den godaste pastan den här resan, Andreas åt grillad svärdfisk och Signe åt allt, kan tillägga att hon inte har torra händer över huvudtaget och det kommer nog att dröja för som hon doppat bröd i olivolja och grisat den här semestern så ja du förstår. Till på köpet kan jag säga att hon var lika lycklig varje gång det kom fram en burk med riven parmesanost, som sagt hon är ostfrälst och Italien passade henne utmärkt!
På söndagen packade vi ihop oss och tog tåget till Capalbio. Stationen efter Orbetello där Evas killes pappa har lägenhet. Eva hade fixat ett boende åt oss där på ett ställe som var toppen. Äntligen var vi på landet och Signe fick springa runt som hon ville. Stället hade en liten men populär restaurang där de serverade mat och grönt från sin egen gård. Eva och Tommy kom och vi käkade på restaurangen på kvällen. Det var nice att titta ut från fönstret på morgonen..
Ja är man från landet så är man, en vacker dag vill jag också ha en sånhär örtträdgård..
När Signe var som mest uppspelt kund man ta henne hit, det var väldigt roligt att få lukta och smaka på allt grönt :)
På måndagsmorgonen var vi uppe i ottan, vi tog tåget en station till Orbetello, där Eva och Tommy mötte upp med bilen. Vi drog till ett ställe inte alls långt men nu äntligen skulle här badas!
Bilderna blev lite huxflux men det bjuder jag på! Kul var det att bada i vågorna, det var långgrunt och sen när vi badade på riktigt allihopa då tjöt hon av skratt när vi hoppade i vågorna som sköljde upp över våra huvuden :)
Alltså det där lät värre än vad det var, det var bara härligt och den riktiga solhatten som man knöt fast under hakan satt lixom kvar och blev som ett brätte så hon fick inte så mycket vatten i ansiktet bara över hatten.
Fast lite grusig blir man förstås när man är vid havet..
När klockan närmade sig mitt i dagen packade vi ihop oss och drog och åt lunch.
Shit vad jag snackar på.. men nu är det här som en dagbok så då får det bli såhär. Efter lunchen var vi alla trötta och tänkte ta tåget hemöver men snälla Tommy körde oss ända hem till "vårt" hus. Där vi däckade av och sov ända till middagen.
Så var det tisdag och resdag igen, vi tog tåget till Rom klockan 2. Innan dess hann vi leka och gå på affären och shoppa i charkdisken, det är inte klokt vad många charkdiskar vi shoppat godsaker i under resan. Men är det gott och nära så är det.
I Rom checkade vi in på rummet som Gud glömde, eller det där lät ju som det lät. Men jag var lite besviken och tanken var ju bara att vi skulle ha ett rum nära stationen då vi skulle med bussen som gick till flyget 04.30, så ja det var det vi fick. Känns lite ruttet bara att det blev det dyraste och sämsta boendet på hela resan. Först fick vi bära allt upp för en lång trapp, sedan bodde vi på våning 6 och hissen gick till våning 5.. och det var rakt av bara ett rum i en trappuppgång. Fast det dög, jag ska inte klaga det kunde ha varit värre..?
På kvällen blev det middag som sig bör nere på stan och såklart tog vi en sväng förbi Colluseum (jag kan fan inte stava.. ser ju att det ser knasigt ut, men ni fattar vars jag menar)
Sen gick vi hem och sov.
Resan hem till Swe gick toppen, Signe sov innan planet lyfte och vaknade i Munchen. Där hade vi några timmar att slå ihjäl, vi lekte, sprang, shoppade och åt. Innan planet lyfte hade Signe återigen somnat och vaknade typ 15 minuter innan vi landade hemma på Arlanda.
Jag kan bara inte låta bli att lägga upp några fler bilder men sen ska jag ge mig..
Är man i Italien så äter man gärna pizza eller hur?
Är mamma på bushumör så hänger gärna lillan med..
Sen bara måste jag ge er en liten kärleksbild, på mina älsklingar..
Nog för idag. Hoppas allt är bra med er, nu ska jag gå till tvättstugan och hämta hem tvätten innan jag också kryper ner under täcket som de övriga i min familj redan gjort. Vi ses och hörs! Ciao Ciao!
Italien
Jag och familjen ska till Italien. Hemma hos oss håller farmor och farfar ställningarna, tack för det och hoppas ni får en fin vistelse in our hometown.
Signe har övat på att göra sig fin så att hon vet hur man ska charma de där italienarna.
Vi ses!
Det rullar på som det ska :)
Hejja Bloggen!
Okej, ja jag har inte uppdaterat på lääänge men det är för att jag har så fasligt mycket att stå i, eller? Njae, vi var ju uppe i Norrland sist jag skrev. Sen har vi varit hemma och jag har jobbat i ett par veckor å nu är jag inne på min 2a lediga dag igen. Jag tror Andreas har semester och att jag är föräldraledig.. det där har jag bara koll på i min almenacka men det viktigaste är ju att vi får vara tillsammans!
En liten resume tänkte jag mig göra.. Hmm låt se :)
Vi var uppe i Norrland och hade det fint. Andreas åkte hem för att jobba en vecka. Jag och Signis var på Lovas namngivning, min lilla goa "extrabäbis" Vi tog bilen upp till Umeå och hälsade på min gamla kollega polisMaria, vi hade det softish och lekte med Axel och Ted och pratade och hade det fint tillsammans några dagar. Sen bilade vi hem lagom så vi hann möta pappan på tågstationen vid Sveriges mitt.
I Umeå inhandlades Elin, Signes första riktiga docka. Hon är mycket kär i sin mamma eller om det är mamma Signe som är kär i dockan vad vet jag? Dockan får ofta mat, hon har varit med och tittat på karusellen vi har på toaletten (tvättmaskinen) och ibland när Signes mamma leker lite extra kärvänligt med Elin, då blir Elins mamma Signe ARG och tar henne och slänger iväg Elin. Ibland har Elin också agerat pall, ja om Elins mamma Signe inte når upp dit hon vill då verkar Elin vara ett ganska bra redakap så att Signe om hon klättrar på henne når liiite högre.
Planen när vi skulle åka så långt som till Umeå var att vi skulle bege oss lagom vid nattning för Signe så att hon skulle sova, nästan hela vägen iaf. Det gick sisådär.. Hela dagen var vi hos Catrin och Signe lekte massor med Loke och Lilja. Lova sov mest. Vi avslutade busdagen med ett bad i stora badkaret allihopa, för att sen inta välling och bege oss. Signe somnade direkt i bilen men vaknade i Sundsvall efter ca 12 mil. Vi sjung och försökte få resan att funka. Men i Härnösand blev det lite väl tråkigt. Så jag frågade lite lätt -Ska vi fika? Då skrek hon av lycka och vi tog en pause
Ja vi kom fram tillslut och efter fikat somnade hon faktiskt enligt planerna.
När vi åkte hem därifrån hade jag även bestämt ett stopp på Fjällräven outlet utanför Övik. Jag hade tänkt mig införskaffa ett par "vara ute byxor" sånna som man kan ha jämt, typ vandringsbyxa. Men det blev inga byxor, eller jag försökte men efter att jag jagat Signe i trosorna från provhytten 2 gånger la jag ned tanken om att hitta några byxor. Så vi drog vidare.. väl vid Höga Kustenbron kom vi på att det knarrade i våra små magar så vi gick in på restaurangen och käkade. Mysigt även om jag fick slänga i mig maten för att inte kaos skulle bryta ut så var vi ändå på restaurang med fin utsikt bara jag och Signis tillsammans.
Innan vi packade in oss i bilen var tanken att ta lite fina kort också.. men de blev som de blev. Men såklart ska vi lägga in ett bevis från mobilkameran att vi var där. (Om man verkligen vill så kan man se bron där bakom..)
I Norrland hann vi även med att gå på Andreas kompis Fredrik och Jessicas bröllop. Signe var hos farmor och farfar och mamman och pappan sov i eget rum utan barn för första gången sen lillis anlände. Dock sov Signe i samma hus. Jag längtade efter henne redan under kvällen vi var på bröllop och genast när jag hörde henne på morgonen kunde jag inte hålla mig ifrån henne längre utan var tvungen att ropa in henne i sovrummet för att få gosa!
Samma dag for vi tillbaka hem. Borta bra hemma bäst brukar det heta. O ja, så är det väl. Fast förstås vill man ha lite av både och.
Sen har jag som sagt jobbat, men förra helgen träffade vi Jennie, Henke och lilla Liv.
Det är konstigt att man glömmer så fort.. hur små barnen är i början. Amning och vyssning och stilla titta på varandra fram tills det blir fart och fläkt och man jagar dem och måste hålla uppsikt så inte de kommit på något nytt som bara måste testas..
Annars har vi haft och har det gott. Vi har varit till frissan och gjort oss sommarfräscha, alla 3 på ett bräde precis som vanligt, det är lite roligt att se Signe bli tillfixad. Hon sitter alldeles stilla och myser när Maria som klipper fixar och donar i hennes hår.
Nyklippt och fixad poserar hon gärna runt Stureplan :)
Andreas har som alltid massa planer på mat och nu har han en idè på att vi inte ska äta så mycket kolhydrater. Hur det går? Jo, fint. Men jag känner mig lite skum och vad det leder vete gudarna. Signe får förstås äta och äter allt som vanligt.
Vi har även badat som attan sen vi kom tillbaka hem också. Dels var vi en dag till Sätrabadet. Men vi har badat 3dagar i rad här nere vid kajen. Första dagen var hon lite brydd vad man skulle med flytväst till. Men igår ville hon fort på med den bara vi gått ut på bryggan. Idag hade vi toppenväder på förmiddagen men sen kom det värsta ovädret med regn och hagel. Fast nu har det klarnat upp och solen skiner igen så vi lär gå ner och blöta oss idag när Signe och pappan vaknat. Signe sover inne i sin säng och Andreas ute på soffan på balkongen.
Jag sitter också här ute på ballen och skriver, det är underbart härligt. Jag sitter nästan i Signes koja.. Vi byggde den igår och genast i morse utan blöja var hon ute och lekte däri.
Jag tror och hoppas att hon kommer att bli en tjej som vill tälta och sova i tält. Det vore väldigt smidigt för då kanske pappan måste ge sig hän och tälta med sina flickor. Annars är Andreas mer typen som tar in på hotell.. det är väl mysigt det med. Men vad går upp mot ett fuktigt tält, att krypa in i sovsäck, vakna av fågelkvitter och yrvaket öppna tältduken för att titta ut?
Haha, nog om det och nog med uppdatering. Hoppas vi ses snart igen! Kram på er alla!
