spekulera

Hej alla!

Jag tänker inte ursäkta mig att jag inte skrivit, det blir lixom så varje gång då. Men jag sitter vid datorn hela dagarna och ids inte sitta här när jag är ledig också. Det finns massa annat viktigt att göra som att fixa trixa och framför allt vara tillsammans med Signis!

 

Det är "lite" smått kaosartat på jobbet och jag tål inte att vi ligger med backlogg. Så i förra veckan och igår jobbade jag först som jag ska sen hem och grejsa och bada med liten och sen nattning sen Wrrrooom! Iväg med bilen till jobbet. Där har jag suttit till mitt i natten och städat för att det ska bli en human arbetssituation för mina medarbetare. Tack o tack att jag inte förhandlat bort min övertid!

 

Å rygg-fan! Ska vi inte ens snacka om, Liljeholmens Kiropraktorklinik och jag är väl kända för varann.. men det vill inte ge sig! Nu kan jag sitta här och vara tuff men däremellan är jag liten och klen och bara vill gråta! Stackars de som alltid har det såhär, jag har förhoppningsvis bara en svacka. En som känns fööör lång! Jag vill vara mig själv! Träna, skratta, busa och vilja ta i och inte vara klen :( Det enda positiva är att jag tappar vikt, men det är säkert bara muskler med tanke på att jag rör mig minimalt. Jag som annars brukar gå över en timme varje morgon, springa trappor upp och ner, springa en gång extra för att det är bra. Packa ryggsäcken mer än full för att det är schysst att ha stark rygg. Köra skiten ur alla andra på gymet, bara vägra ge mig fastän kroppen skakar och jag vill spy för att jag är helt slut under nåt riktigt Combat-pass osv. Men nu? Slö! Grinig! Ful! Plattrumpad! Spänd! Pillerknarkande! Snälla ge mig min rygg tillbaka!! 

 

Jaha, det här var väl ett upplyftande inlägg? Men jag ska inte klaga. Det finns förstås de som har det värre, mycket värre. Men det är ju som alltid så att man klagar fastän man inte borde.

 

Men allt är inte fy skam med mig, jag har hur tokigt det än låter varit på militärövning också, 4dagar ute i friheten med min gröna familj. Jag försökte att inte gnälla men jag var inte mig själv, "snälla kan du hjälpa mig med det där? Kan du lyfta upp det? ...."  Annars var det som alltid roligt, fast jag hade separationsångesten STOR! Utan Signe från onsdagmorgon till måndagmorgon. Men det gick! Hon var glad att se mig och klappade händerna när hon fick ett mms på mamman i gröna kläder..-mammmma! mammmma! :)

 

Sen har jag jobbat och jobbat, det lär väl inte ha undgått någon att ett bolag med liknande verksamhet som jag jobbar i har gått i konkurs. Fast i helgen som var, var jag bara in på jobbet 1 timme för att fixa en akutgrej. Sen var jag tillsammans med min familj HELA helgen!

 

Förra veckan hade jag en liten eftermiddagsdejt med Jennie och Liv också. Det var givande jag lär öppna mitt hjärta ang det en anna dag, men Jennie har alltid varit min jobb-life-pepper så det var härligt att få bjuda på kaffe och farmors kladdmuffins. Ja farmor och farfar var här när jag var uppe i Norrland. Det hade inte gått annars, Andreas hade jour på jobbet så jag är så tacksam att de ville ställa upp som barnvakt trots avståndet på knappa 50 mil. Tack snälla!