På G..
Hej hopp!
Nu är vi pågång, det är väl såhär en vecka ska vara i en familj, jobb o barnet på dagis.
Dagis började med att vara stängt i måndags men mamman och barnet njöt av sista riktiga dagen innan det drog igång på allvar. Vi gjorde väl inget särskillt mer än att vara. Ni som inte hört mig gnälla får höra här.. jo jag har haft nå ruskigt ont i ryggen, har varit till kiropraktorn 5 gånger och känner mig väl fortfarande som 100 år eller njae lite bättre är det väl så.. typ 85. Fast det beror väl på.. Men är man van att inte känna av något så blir det lite jobbigt att vara stel och andas in djupt när man ska röra sig för att inte visa..att det gör ont.
Iallafall så började vi dagen med att plocka ur diskmaskinen, det blev lite barnarbete men barnet tyckte det var roligt att få hjälpa till.. eller om jag uttrycker mig så att det var roligt att få pilla med porslinet i diskmaskinen.. det får hon ju inte annars. Fast det var skönt, Signe räckte mig alla tallrikar som stod längst ner så jag slapp böja mig. Sen fick hon stå på storstol och plocka in besticken i lådan..
Efter lite mer morgonmys drog vi till Sickla, man ska fan inte ge sig så jag kände att jag bara måste träna för att bli stark o fixa det här så jag hade ett styrkepass med PT Marit. Det är lite roligt att se Signisen nu på minisats, tänk vad det går lixom, förut var hon alltid minst nu är hon definitvit inte det.. det finns småglin på 3 månader, haha så liten var gofisisen också när hon började vara där. Det var då när jag tyckte det var riktigt jobbigt att börja med gympapass igen efter barnafödandet, såhär i efterhand kan jag erkänna det.. det var många gånger jag höll på kissa på mig när jag tog i. Helt crazy, men det är sanningen och det var ju bara till att bestämma sig.
I tisdags så var det på riktigt första gången, jag lämnade henne på dagis halv 8 och hämtade henne halv 4. Det må erkännas att det inte var en dans på rosor att jobba den dagen.. jag jobbade, tänkte på henne, jobbade försökte minnas vad jag höll på mig åsså fladdrade tankarna iväg på hon den lilla (stortjejen) på dagis.. Jag tänkte att jag inte skulle ringa för att kolla läget. Tänkte det flera gånger, men jag ringde en gång för att mötas av en telefonsvarare och i samma veva komma på att det var mellanmål och att jag inte borde ha ringt. Men när klockan väl var slagen och jag for dit var allt frid och fröjd. Hon kom glatt och hälsade på mig men sen ville hon gå till sina komisar igen, hon visade mig runt och busade på. Det kändes otroligt bra i mammahjärtat!
Sen på natten till onsdag blev hon sjuk, feber och het som ett hus. Jag fick klä av henne och hon fick sova i vår säng, det var det enda som gjorde henne nöjd. Hon låg nära, nära och höll mig i handen nästan hela natten. På onsdagen var Andreas hemma som planerat och han stannade hemma med henne även igår torsdag. Fast då var hon den vanliga bus/trots/ kan själv Signe igen. Så idag har hon varit på dagis och de sa att hon till och med sovit med de andra barnen idag, de andra dagarna har hon inte haft ro till att göra det. Så jag tror det kommer att bli bra. Det är en skum känsla men jag känner som att jag är blir lite som salig mot "fröknarna" som har hand om min ögonsten varje dag, jag vill tacka och säga "ni är så snälla". Men jag förstår att det är deras jobb, men jag känner mig så trygga med dem.
Idag när vi hade parkerat vagnen och kom fram till alla barn på Signes avdelning och hon såg Ulla, en av fröknarna så vinkade Signe till henne. Å när vi kom fram sa Kerstin, en annan fröken "Här kommer Signe solstråle" Åååå det värmer så mycket. Kanske är det inte bara jag som tycker att hon e go?
Nu sitter jag här och borde gå och lägga mig, jag ska med tåget till Norrland imorgon. Pappan är ute med arbetskompisarna, de skulle dra på Grönan, "The Hives" skulle visst spela. Funderade på om jag o Signe skulle dit, men jag kände redan igår att NEJ! Vi ska vara hemma och mysa tillsammans!
Jaja, så har vi det.
Men om jag ska uppdatera lite med bilder om vad vi gjorde förra helgen? I söndags var mamman sugen på en utflykt, vi drog till Nyckelviken.. det må vara nästan ett år sen vi var där sist. Jag vet att jag skrev om det på bloggen. Andreas jobbade och jag o Signe åket dit och mötte upp Jennie och Henke, inte visste väl jag då, fast de visste :) att det fanns en liten bäbis i Jennies mage också. Haha, tänk så det kan gå och att hon nu är född och flera månader gammal också lilla Liv.
Här kommer lite bilder från vår utflykt.. de får prata för sig själv. Jag ska inte sitta här och snacka längre. Så tack för mig o på återseende! Trevlig helg!
Godnatt!
Så onödigt tråkigt att bli ovänner :(
Hej igen!
Nu är jag på gång! 2 inlägg på en dag, men det blev ju så bråttom tidigare och jag har ju en fundering till.. Det bara är så tråkigt.
Problem 1, tandborstning:
Vi började lite lätt med att köpa tandborste långt innan tänderna väl tittade fram, hon har "sullat" med den och ja, vi har haft förhoppningar om att det här inte skulle bli några problem.. Men nu går det typ inte alls! Signe blir TOKIG, skriker, gråter, gör sig ledlös och vill bara inte för allt i världen. Då står mamman och eller pappan och kämpar med att iaf få "gnussa" liiite på de fina små gaddarna. Tänk om hon bara kunde förstå hur sjutton väl vi vill. Men hur förklarar man det för hon den lilla tjejen? I ett par veckor körde vi eltandborste och det funkade.. Men nu går inte det heller. Jag blir så himla frustrerad!
Problem 2, naglarna:
Det har inte alltid varit lätt att hålla efter de små naglarna heller. Men jag har filat/ klippt med olika manövrar såsom tv-tittande/ sång och titta/ testa själv på mamma osv. Även här är vi nu inne i perioden VILL INTE! Det utspelar sig med samma skrik, gråt, ledlös osv.. Hur fasiken ska jag bete mig. Det är inte roligt att se för långa naglar med "skit" under. Jag blir tokig och ledsen över att behöva vara en sån grinig och dum mamma. Jag vill ju att vi ska vara vänner och överrens.
Problem 3, gardinhäng:
Varför har gardinerna plötsligt blivit så intressanta? Eller intressant är väl fel ord. Men hon ska gömma sig? Dra i dem? Se hur långa de kan bli? Osv.. Jag blir tokig. Känns som att jag inte vill ta ner dem, hur svårt kan det vara att bara låta bli? Jag kan lixom inte bara ha korta gardinkappor? Kan mitt älskade barn inte bara låta bli?
Jaja, annars är livet ganska bra. Jag vet att det här är ett stort I-landsproblem. Men ett problem eller moment som stör min vardag. Vill inget annat än slippa vara osams, men men kanske hon en dag förstår att jag menar väl och att det är ganska schysst att ha gardiner :)
Något annat som jag är sämre på, det är fönsterputsning. Jag kanske rent av är sämst på det? Senaste gångerna (ja det var för länge sen..) Har vi lejt bort det och det har blivit fint och gått snabbt. Det enda stället där vi använder en sån här fönsterraka är i duschen, för att hålla duschdörrarna fräscha. O det har hon förstått och nu kör hon mer än gärna den där fönsterrakan i duschen minst ett par gånger om dagen, även om vi inte duschat.. Kanske jag inte bara ska klaga på min lilla älskling, Hon kanske inom kort växer på sig och hjälper sin mor och far med att putsa fönstren?
Nog för idag, ha det fint tills vi hörs igen! O skulle du råka ha några tips om hur man gör eller få till det då man har problem som dem jag beskriver ovan så tar jag tacksamt emot förslag på lösning.
Kram kram! /Mamman som inte alltid får som hon vill..
En dag innan dagis
Hej hej!
Tänkte jag lite snabbt skulle fixa ett inlägg innan vi ska iväg till dagis, Signisen sover och vi ska vara där mellan 13.30- 15.00 idag.
Det har varit helg och i fredags kom min systedotter Johanna hit, hon mellanlandade här på vår soffa innan hon skulle vidare till Las Palmas, där hon ska jobba som barnflicka ett tag framöver. Vi hann med en liten utekväll och myste på tillsammans. Jag la fram mina förmaningar och kände mig själv ganska gammal när jag gjorde det men är man 33 så kanske man har gjort några fler äventyr på gott och ont än när man är 20? Men mest av allt hoppas jag hon hade det kul och förstår att jag bara vill väl :)
Signe och jag följde med till Arlanda för att veta att hon kom någolunda rätt och vi vinkade av henne allt vad vi kunde!
Det finns en tjuv i vår familj.. eller en som tycker väldigt mycket om gräslök..
Idag har vi varit ute och lekt i parken innan vi gick in för lunch och vila, i parken hade vi en dejt med Ludvig och Linda.
Hon ser inte så munter ut lillan, men Ludvig tyckte det var schysst att ha bruden med sig :)
Nu vaknar visst Signe och jag ska skynda på! Vi hörs en annan dag!
Lillan har börjat
Som jag pratade om sist så skulle vi börja inskolningen på dagis, det gjorde vi lite lätt i fredags vi har varit där idag också och kommer att köra på tills det är på riktigt.
I fredags var vi helt slut. Efter en timme var Signe matt när vi väl kom hem så kände jag det som jag varit på värsta festen, så trött jag med och Andreas också. Men efter lite vila och tvätt på schemat så var vi hembjudna till Linda, Magnus & Ludvig, Signes kompis som jag brukar prata om. Det var himla trevligt och gott käk och många skratt åt våra små.. de bara är för söta. Nu har de även kommit på att det är ganska roligt/mysigt att kramas med varandra. Idag i lekparken drog Linda fram telefonen..
Ja de kramas inte bara en gång.. nej ganska ofta och ungefär lika ofta blir de så till sig så de faller. På bilden står de i tornet vid den lilla rutchkanan. Kan det vara deras lilla kärleksnäste måntro?
I förra veckan var vi en sväng till Grönan också, eller familjen var dit på måndagen Lasse Winnerbäck spelade..
Å jag var även på samma tillställning på tisdagen med Eva, hon mellanlandade här i vår soffa innan hon flög hem till Florens. Tjejsnack/mat/öl och musik :)
Alltså bilderna i det här inlägget är endast telefonbilder därav rätt dåliga, men så får det bli.
Vilket väder det varit idag då :) Sol från en blå himmel och massa utelek. Efter dagis lekte vi i parken, sen mellis och promenad då Signisen sov sen hem och lunchdags. Sen softade vi och hade det rätt skoj ute på balkongen jag och lillan, alltså är det jag som har humor som en 1åring eller är det bara så att man faktiskt kan skratta med sitt barn?
Sen ringde Ludvig (eller hans mamma..) så då gick vi ut och kramades (lekte) ännu mer.
Jag lämnade in alla papper idag, till dagis alltså. Det var endel, det var om allergier, godkännande av olika saker fotografering/ filmning/ att bilderna får användas dels för oss men även för hemsida och utbildning osv. Det var ett A4 där man skulle beskriva sitt barn, hur sjutton ska jag få till det tänkte ja. Men ohps, sidan blev mer än full och ändå finns det saker jag skulle velat skriva men de fick lixom inte plats. Ni vet vad jag snackar.. Sen så var det det här med scheman.. Jag fick göra ett för varje vecka fram till jul då Andreas har sina jourveckor var 6e och mitt schema snurrar på ett 4 veckorsrull. Ja det blev 15 sider dagisschema.. Varför vara lättsam när man kan bli rörig?
Nix pix, nu hoppar jag i säng. Det gäller att vara pigg och alert, Det här med dagisinskolning är faktiskt lite krävande även för en 33 årig mamma. Skickar en hälsning till farmor! Godnatt!
