spekulera -

1 1/2 år och "hjälpreda"

Hej!

Satt i soffan och kom på att jag nog borde blogga lite. Länge sen sist igen och jag har så mycket jag skulle vilja skriva om. Men jag "hinner" inte men jag vill ändå.. bara liiite. Jobbade till sent i natt också, så som det varit ganska ofta nu. Men man ska inte klaga, hur skulle man göra om man inte hade ett jobb? Inte för att jag någonsin varit arbetslös men det är verkligen inget jag strävar efter. Fast ibland skulle jag bra gärna bara vilja vara.. Fixa, städa och greja hemma och träna, känns som jättelänge sen! Familjelivet också, tänk att få vara tillsammans allihopa och bara få va. Jaja, det kommer väl sånna dagar också även om det känns länge sen jag lixom prioriterade mig och min familj. Jag hör när jag skriver det hur det låter, men jag kan bara inte se hur det blir liggande saker och hur min grupp "inte hinner" så ja, det kanske inte är rätt men min arbetsmoral klarar inte av att se hur jobberget växer, jag vill att vi ska göra ett bra jobb och fixa det vi ska. Sen om det nu kostar mig min fritid.. ja det får man väl ta då? Fast nu ska du inte tro att jag vill att någon någonsin ska tycka synd om mig, det är mitt eget val och jag hämtar och lämnar nästan varje dag på dagis och jag är hemma till Signe ska sova eller somnat. Det är sen jag drar iväg och jobbar. Och däremellan, på helgerna är vi tillsammans.

Vi har gjort massa bus också som jag önskar jag hade bloggat om när det hände lite mer. Och som i helgen då åkte vi till Hudiksvall och hade det jättemysigt. Det var jag, mina och mina närmsta. Snabbladdning av batterierna och skratt och närhet. Ja kanske inte sex , men ändå :)

Igår var jag på mitt livs första föräldramöte på dagis. Spännande och det slog mig. Shit vilken grej, man är ju stolt förälder! Till världens finaste lilla skatt.

Signe lilla fina barn, idag blir du 18 månader. Gofisan! Vår ögonsten! Du vet väl hur älskad du är?

Men annars då? Jo, ögonstenen är inte alltid sådär härligt, lättsam och mysig. Fast allt som oftast såklart, även om man vissa stunder bara känner. HUH! Signe då, kan du inte bara göra som vi säger och eller iallafall försöka. Men jag tror det är här jag måste inse att det kanske inte är så att mamma Alltid är den som bestämmer. Lillskruttan har Många egna ideer och saker hon måste få testa och göra på sitt vis också. Ofta ler man och skrattar men det är de där gångerna när hon är trött och jag bara.. men gumman då, finaste kom igen!

Kanske borde jag rannsaka mig själv? Har jag alltid gjort eller tyckt som vuxna omkring mig? Nej, så sant så sant. Så Signe kör på du. Men du måste förstå att mamma och pappa vill dig väl och inte önskar dig någonting annat än det allra allra bästa!

Jaja, lite spekulationer såhär på kvällskvisten..?

Sen sist? Jo helgerna försöker vi komma oss ut och göra saker, inget stort men jag har alltid älskat och vara ute och det blir inte alls mycket nu när man jobbar och inte väcker jag Signe tidigare än jag måste för att jag själv ska hinna med mina långpromenader på morgonen. Så vi har gjort lite utflykter. Vi var till Dalarö och knallade runt i löven, fotograferade en regning lördag för någon vecka sen. Jag lägger ut lite bilder här o nu, även om jag förstår och har hört att där hemma i Norrland redan snöat endel.

Kanske borde jag knyta an lite till rubriken och inte bara sitta här och svamla på.. Liten tjej har blivit större och nu ska hon vara med och hjälpa till. Hon drar en stol till köket för att nå och hjälpa Andreas att laga mat, hon ska damsuga, hon ska diska..

Det blir gärna mat i hela köket, det ska smakas på alla ingredienser när de lagar mat.

Det blir blött ö-v-e-r-a-l-l-t när hon ska diska. Men å andra sidan, Andreas brukar klaga på att jag blöter ner när jag diskar också, och undra hur blött det blev överallt då när man gjorde det från början.. Haha, du tror väl inte att jag låter Signe diska allt och att det alltid blir jätterent? Nej, såklart inte men hon vill! Hon vill helst aldrig sluta även när disken är slut och vi diskat det mesta 2-3 gånger.

Hon är även inne i en period då hon gärna gömmer sig, och då sitter hon knäpp tyst. Tills man hittar henne även om hon ibland blir så förväntansfull på att man ska hitta henne så hon tokskrattar och bara inte kan vara still exempelvis under täcket i vår säng. Mn ibland hittar hon små finurliga ställen också, det går att komma in mellan tvättmaskinen och väggen i badrummet. Inte för mig, men för hon den lilla.