Knattebio o bäbisbesök
Hejhopp!
Så var det lördag o här skriver jag på blanka dan, det är man inte van. Min kära familj sover o jag väntar på Eva, Tommy o Asia. Vi ska åka o shoppa en sväng, varma o braiga kläder till Asia så hon inte fryser när hon kommer hem till Florens där de inte har kläder för kyla så som vi har här hemma i Sve.
Andreas var o jobbade imorse o jag vaknade 9.43 gäääsp! var e Signe tänkte jag knallade upp grejsade lite o efter 10 öppnade jag dörren till hennes rum, eller ska jag säga sjusovarens dörr? För hon var inte vaken, men vaknade o hade ingen lust att kliva upp med detsamma heller.. I vilket fall som helst så kom vi oss iaf iväg på knattebion i Sickla efter att ha kört på tok för fort o superstressat så hade vi väl 1 minut tillgodo innan filmen började. Det var Lilla Anna o Långa farbrorn. Himla mysigt var det o lite spännande ska jag säga :)
Ikväll ska vi låna ut vårt kök till Evas karl Tommy, det lär bli nåt italienskt kan man tänka? Det är så härligt att ha Eva o hennes familj "hemma" även om jag vet att de har press på sig att hinna överrallt o hälsa på alla. Så vi är glada att de också hinner leka med oss.
Nu ska jag hitta på nåt annat! Ha det gott tills vi hörs nästa gång! Trevlig helg!
Hallå där!
Det är jag igen.. satt här och funderade, kollade på gamla bilder och pillade på facebook o väntade på att min fina sambo skulle komma upp. Han gick nämligen o la lillan vid halv 8 eller nåt sånt då jag höll på måla en vägg inne på Signes rum. Men han har fortfarande inte dykt upp å klockan är typ 22 så jag anar att han o hon sover lika gott båda 2 vid det här laget.
Det där med att kolla på bilder, det är roligt det. Tittade på bilder sen vi var på Kuba, kan det ha varit vintern innan vi fick Signe?
Haha, roligt alltså..
Det vore verkligen skönt att boka en resa o rymma iväg? Länge sen man var på en öde strand.. vilse och barfota i sanden. Tror jag känner så här när jag kollar på bilderna, dels för att jag älskar att resa o sen för att det börjat att bli höst på riktigt. Det är mörkt på morgonen när man ska kliva upp, det är ruggigt o kallt när man cyklar till jobbet.
Ursh ja ursh, men å andra sidan måste det väl bli kallare, höst, vinter o så innan det blir sommar igen. Jag var till tandläkaren idag o han höll med mig,
-"ja vi får nog uppleva en sommar igen"
-Ja det hoppas jag verkligen sa jag. Nog för att han börjar bli lite skrynklig tandläkargubben, men inte ska väl han eller jag dö? Nej stopp på belägg! Dessvärre hittade han ett hål i mina tänder, det visste jag väl egentligen att han skulle göra, han gjorde det redan i fjol, men jag kom mig inte för att boka in en tid för att laga det, det var så himla mycket på jobbet å 100 andra ursäkter så jag sköt på det.. fram till nu. Nu när jag blivit ett år visare å vet bättre än att ett hål kan laga sig själv. Så ska jag dit igen och göra mig snygg inuti. När jag dessutom låg där i stolen kunde jag inte låta bli att fråga om han tyckte att jag fått tänder som en gammal kärring.
-"vad sa du"
-Jo jag tänkte om du ser att mina tänder börjar lika dem som de på en gammat tant? Jag tycker nämligen själv att de börjar se lite sisådär ut.. De är mörkare än förr, det ser ut som sprickor i dem o jag har spanat lite argt på tandsten som bildats där nere, bakom lixom..
Men han tyckte de var fina, å sa som alltid att jag ser ut att sköta dem så bra med tandtråd å tandborste (han skulle bara veta att jag börjar att dra tandtråd när jag får kallelse om att jag ska dit o slutar ett par dagar efter jag varit dit. Förutom ibland då det slår mig.. AAAaa just ikväll, gärna efter ett glas vin eller 2 i soffan, NU ska jag dra tandtråd!
Han frågade dock om jag börjat dricka mycket kaffe? Å jo det är ju sant.. jag har alltid ett par påbörjade koppar på mitt skrivbord när jag ska gå hem.. Om jag ville bleka så kunde vi göra det sa han. Nej jag känner mig snygg som jag är bara jag får gnälla lite å sen börjar jag ju bli gammal sa jag.
Var det sånt här skit man delade med sig av här?
Jaja, vad skulle jag annars kunna bjuda på? Berätta vad vi gjort sen sist? Huh, det minns jag knappt själv. När skrev jag sist? Jo, det var när Signe skulle fylla 2 år. Nu mer är det så roligt, ooo ska vi gosa min lilla bäbis säger jag. Nej mamma jag är TVÅ år åsså håller hon upp 2 fingrar. Fatta! Inse! Jag har ingen bäbis längre, jag har en tuff liten brud till unge numer.
Nu skulle jag förstås bomba upp massa nya, nya bilder men de har jag i jobbdatorn kom jag på. Sedan jag satt o gjorde Signes sommaruppgift till dagis.
Men lite sommarbilder kan jag bjuda på innan det är dags att hoppa ner i bädden.
Härliga dagar uppe på Höga Kusten..
Smakar på vinbär hos farmor o farfar..
Hittade ett par sen hon fyllde 2 år också..
Fast här kommer mer bilder från i somras.. ja nu säger jag i somras, för okej, ska vi säga att det är höst nu?
Påväg ut "Cykla o handla mamma.. Köpa gobit å bubbelvatten.."
Moster Lena minns du den här sommareftermiddagen?
Vi glömmer den inte, Härlig!
Nu är det adjöss för nu! Jag garanterar att vi hörs igen å det innan nästa sommar!
Mamman tänker.. strax
Okej då, bara för att jag sitter här i min ensamhet då familjen sover o jag ser att klockan snart är slagen.. Så kan jag inte låta bli, men hon fyller ju inte förrän i eftermiddag kl.17.07. BusfialottaSigneluringMammaochPappasÄlskadeGokunl :)
Ja är man stolt så är man å ja.. jag skulle kunna sitta här Hur länge som helst, men det ska jag inte för när lillan vaknar är det vi som ska fira födelsedag.
Avslutar med en bild som inte alls är gammal och konstaterar att 2 år från att vara en liten pruttis till just 2 år är en tid där det händer grejer. StOrTjEj.. HeJ /mamman
Kosläpp på Julita Gård
Det har hänt endel, men det kanske jag ska uppdatera nån annan dag? Eller så blir det bara inte av.. det märks.
Nåväl, idag har vi varit till Julita Gård på kosläpp. Ja det låter väl det, något annorlunda tillställning men varför inte? Vi planerade in det för rätt länge sen jag o Linda när vi såg reklam på mjölkpaketen. Så idag var det dags, vi gjorde det till en heldagsutflykt eller ett äventyr :) Vi drog iväg tidigt imorse med utekläder och stora fikaväskan.
Väl på plats började jag fatta att det är rätt stort det här. Inte som att släppa ut korna i hemma på landet direkt. Man skulle på plats få bulle o mjölk, men då vi tyckte det var dags att hämta fika var bullarna slut, de hade bara 3000 st.. Ja det säger väl allt. Det var massor med folk, men korna släpptes ut kl. 11 och det var skoj att se dem hoppa o studsa och vara busiga. Det tyckte Signe o Ludvig framför allt..
Oj vilken närbild det blev här på bloggen...
Efter släppet knallade vi runt och kollade i ladugården och på kalvarna, Signe, Ludvig och papporna åkte bakom en traktor på ett släp. Linda o jag tröck i oss choklad under tiden. Sen hittade vi ett eget litet tillhåll och öppnade kylväskan och fikade och sen barnen lekte och var söta.
Efter jippot drog vi till Mariefred bara för att fortsätta dagen och ha det skoj. Men det dokumenterades inte så det slipper ni se. Vi promenerade runt, lekte i lekpark, gick strandpromenaden och kollade på ett ångtåg vilken var jättespännande. Sen käkade vi middag och styrde kosan mot huvudstaden.
Dagen måste sumeras som en spännade dag, Signe nöjd som attan efter att ha sett så många traktorer och en himla massa taxibilar innan vi väl var hemma. Å hemma avslutades dagen precis lika glatt i badet. Det gäller ju förstås att vakna ren och snygg imorgon, 6e maj. 6 maj betyder att vår ögonsten hunnit bli 2 år. Men det får jag berätta mer om..
Godnatt!
Vinter? Vår?
Goddagens!
Sen sist, visning av lägenheten, funderingar och val. Men nu är den såld och vi ska flytta om allt går vägen går vårt lass 26e april, eller tillträdet till den nya satte vi den dagen för att komma igång åtminnstonne. Den 3maj flyttar de nya lyckliga ägarna in i vår fina gamla, alltså den här lägenheten in så då kommer jag bara kunna glutta in utifrån. Jag vet att det är vårt val att flytta, men när man trivs så himla bra som vi nu gjort dessa 4,5 åren så känns det i hjärtat. Tänk om man kunde ta med sig sin balkong, sitt badrum, sin bänkskiva i köket, ugn och mikro, sina garderober, hörnläget.. ja då skulle det inte vara några ledsna miner eller tankar. Men det kommer bli bra, absolut. Fast är man en spekulerande tjej som jag så är man.
Sen har vi haft förlovningsdag i kärlekens tecken med god mat och pussar
Sen har jag blivit mer o mer Åsa igen och börjat jobba, här säger jag bara intressant och roligt men även många funderingar. Efter det som hände i slutet på december och samtalen jag för med världens bästa beteendevetare så är det inte bara att "köra på" som alltid. Jag försöker välja att göra mer det jag vill än det jag måste. För många måsten, eller uppgifter jag alltid annars tagit på mig har jag gjort för att jag tycker att jag är bra på det, jag ser vad som måste göras eller förberedas nu för att underlätta för alla i ett senare skede, men mycket av det har egentligen inte varit min uppgift. Jag har gjort det på tid som inte funnits, eller om jag säger tid som inte arbetsgivaren betalat mig för och som kanske borde gjorts av någon annan som haft det på sin lott, men som jag upplevt som "lite slö eller lat" ? så då har jag gjort det själv för att få det gjort. Jag får så många liknelser och aha upplevelser när jag är hos betendevetaren, jag lär mig massor om mig själv och ser allt med lite tydligare gränser osv osv.. jag kan rabbla på hur mycket som helst om det, att få öppna sig och lära sig om människor och framför allt om hur jag alltid agerat och gjort och vad jag är för krumelur gör att jag verkligen varmt vill rekomendera alla att någongång i livet stanna upp och ta sig den tiden. Jag hade aldrig gjort det om det inte varit för bakslaget jag fick, men nu kan jag bara ärligt säga att det är bland det bästa som hänt mig. Om jag så inte jobbat nu på 2 månader som det ungefär blev men dessförinnan jobbat alltid sen möjlighet gavs och kommer att jobba tills jag går i pension, vad är då 2 månader? En liten, liten parantes i mitt yrkessamma liv. En parantes som gör mig starkare och smartare? Såhär känns det nu iaf vad som händer sen och hur det känns blir en senare fråga.
Opss, det blev lite djupt det där men det är något jag vill nå fram med.
I vår familj finns som du vet en liten tjej som är det bästa i mitt liv förutom kärleken och allt och alla andra. Men den lilla fina och rara tjejen har mer och mer kommit på att hon kan få mamman och pappan att agera på ett speciellt sätt om hon själv gör på ett sätt. Och hennes sätt är när hon bestämmer sig är det enda sättet det ska göras på. Annars blir det inte bra. Det går bara inte, protesterna är slående från den lilla. Mamman och pappan försöker visa, förklara på det sätt de tycker saker och ting ska göras på (precis som vi alltid gjort) men nu tar varje sak/ tillfälle lite extra tid.. Är det såhär det blir? Kallas det trots? Eller är det bara livet vi måste gå igenom för att vi ska bli föräldrar på riktigt och Signe ska bli en stor tjej och sen kvinna en vacker dag?
Vad som så älskar jag henne alltid och det måste väl vara det som räknas?
Idag har det varit en strålande dag, vi bjöd in Jennie, Henke och lilla Liv på fika. Vi möttes upp och promenerade tillsammans hem hit. Vi satt ute på balkongen i solen och käkade rabarberpaj. Kanske hur mysigt som helst, trots blåst så var det soligt och fint. ( Inglasad balkong är toppen sånna här dagar! )
På förmiddagen innan vi mötte upp ville Signe sitta där ute och sola sig och titta på folk, vet inte vem hon fått det ifrån?
Men efter ett tag blev hon tröttis..
Det var då vi packade ihop oss för att gå ut och möta Jennie och hennes lilla fina familj. Det blev inget sovet för Signis, det blev bus med lilla Liv och fika i stora lass "mer sååås, mer sååås" själva pajen var inget vidare men pappans hemgjorda vaniljgrädde, den såsen gick inte av för hackor.
När sen besöket gett sig av, såg jag att hon var mycket trött, men hon gick in i sovrummet, stängde dörren jag tänkte väl att hon kröp ner i sin säng. Jag plockade undan lite sen gick jag för att kolla, det blev så tyst med det samma. Jag hittade henne inte, 2 sekunders panik infann sig innan jag kom på att hon säkert krypit in i garderoben. Hon gillar att gå in och gömma sig där. Nu när vi städat bort massor av grejer inför visning av lägenheten så har det nu blivit masor av plats där inne. Mycket riktigt, jag sköt försiktigt garderobsdörren åt sidan och titta vilken liten stjärna jag hittade..
Tror ni som jag att hon längtar efter ett eget rum? Eller borde vi nöja oss nu när hon hittat ett och egentligen bo kvar här?
Nog för idag, ha det fint tills vi ses igen! :)
Det tar sig och rör på sig..
Hej alla!
Det tar sig med och det rör på sig med livet :) Jag har stajlat och fixat hela morgonen, det har varit fotograferig av vår fina lägenhet idag. Det känns sorgligt men ska vi så ska vi.. Men den här lägenheten har passat oss perfekt! Vi har älskat den och i den, valen är våra efter en lång planering och köp av lägenheten långt innan den var byggd. Men nu är det dags att flytta, vi behöver ett rum till. Signe är snart en Riktig stortjej som inte ska sova i samma rum som mamman och pappan längre och vi har hittat en lägenhet som kommer passa oss perfekt. Nyproduktion även den, dock utan våra egna tillval och önskemål men det kommer bli fint ändå.
Såklart har jag inte dagens bilder från fotografen, men inom kort kommer vi få kolla på dem och bestämma vilka vi vill ha och godkänna vad som ska stå i annonsen. Fast jag har förstås smygfotat lite själv också när mäklaren och fotografen gått. Inte för att jag kan få till rymd och fint som beskriver men ändå..
Annars springer dagarna fram som alltid, Signe och jag gjorde en utflykt till Norrland lagom till förra helgen men det slutade med att vi blev sängliggande båda 2. Förkylda och febriga :( Dock hann vi vara ute lite ändå, Signe hade skidpremiär, jag borde fxat några bilder från telefonen som bevis men det får göras en annan dag. Duktig som få var hon iaf, eller ja? Inget gnäll och frammåt gick det om det ändå var skidgåing så verkade det rätt skoj.
Idag är det fettisdag! Eller vad heter det egentligen? I vilket fall ska jag o Linda hämta Signe och Ludvig sen och då ska vi gå och fika, kanske det var det roligaste förslaget på länge? Toppen idè av Linda och vi är inte sena att hänga på sånna upptåg!
Å vad skönt det känns att fotograferingen är över, fastän det bara börjat så känns det skönt att ett steg är taget. Lagom till nästa helg ska det vara visning, även om man inte tror att man har så mycket saker så blir det endel.. och på en visning kan man inte gömma allt i garderober och flytta runt som jag "kanske" gjorde med endel saker idag. Fast lyxigt är det iaf att få köpa hem massa fina färska blommor. Jag bara älskar liljor har jag kommit på..
Tänk om man alltid skulle ha såhär tomt på grejer? Ganska opersonligt men attans vad skönt ändå.. fast nu har jag stökat ner. Det går inte för sig att ha alla lådor och skåp fulla med prydnader och ljuslyktor, inte om man vill ha dem hel åtminnstonne. För jag vet en liten luring som tycker det är mycket roligt att öppna skåp och lådor och plocka ut allt som ser fint ut. Hon heter Signe och har för övringt också hittat en burk med chokladhonung i en låda och den tas fram titt som tätt samt en sked och sen..
-Mamma! Mamma Ninge hånniin..
Ja det är gott, det ska väl inte stickas under stol med det men å andra sidan är det sött som fasiken och inget bra för små fina tänder. Men ibland så, överlycklig över att få lite, så leendet tar upp hela ansiktet får hon sig lite på skeden och då är det roligt, det bara lyser lycka..
Å om man har kommit på att det faktiskt går att borsta tänderna också OM man har hårband så kanske det går för sig någon gång ibland?
Nog för idag! Ni får ha det gott tills vi hörs nästa gång. Nu ska jag förbereda lite middag o sen knata uppför backen med Linda till dagis för att hämta våra små fisisar och gå på ett fik och inta en semla. För det är trots allt.. Fettisdag eller vad det nu heter :)
Glad tisdag på er!
Lite blandad kompott
Puuh!
Det var skönt att skriva av sig, faktiskt. Så nu kommer jag att bara köra på o kanske inte snacka så mycket om det som händer inuti mig utan det som är mest värt för mig å vem är det då.. jo fröken fialotta kärleksbarn!
Rent krasst så kanske jag inte orkar skriva så mycket mer just nu, men jag slänger ut lite bilder iaf. O hoppas att vi ses snart igen! Hejdå så länge! Å du ett tips från Coachen, jobbet bör inte ta mer av ditt liv än 25%. Tänk på det o vad du vill åstakomma med ditt liv! Vad är viktigast för dig?
Att stupa, ramla o leta efter sig själv..
Hur kommer man igång efter att ha tappat bort sig själv? Jag som inte e sån eller hur är en sån? En som tappar bort sig själv o som ramlar och nu bara väntar på att hitta sig själv igen.
Jag kanske inte borde öppna mig o snacka eller så kanske det är det som är medicinen? Jag är inte så där att jag snackar om det som hänt eller känner att jag vill, jag skäms nog inuti, men vad som, nu är jag ju här som en looser, eller en som bara föll och nu läker mig själv, som det såfint heter och det tar tid.. Så säger proffsen som vet o vad vet jag? Mer än att jag inte är mig själv, är som i ett skal, apatisk o bara vill vara Åsa igen. Jaha kanske du undrar, jaha säger jag med. Men jag har jobbat över mig själv, stressen o pressen på att fixa allt utan att dygnet har mer än 24 timmar knäckte mig. Torsdag den 20/12 hände det, det var som att vrida på en kran, jag grät o kunde inte andas, det ville inte sluta, hur mycket jag än försökte.. det gick bara inte. Jobbet snappade upp allt väldigt snabbt o skickade mig till läkare. Stress o panik! De sjukskrev mig mot min vilja, jag kunde bara inte tro det! Men efter ett par dagar så kände jag, hallå? Eko? Tomt? Jag orkade inget, försökte för alla hålla skenet uppe, det var ju jul o sen följde nyår.. tillbaka till läkaren, hon ville inte friskskriva mig o jag då? Nää, jag vet ju inte var jag är nånstans? Vilse i mitt eget liv? Var e jag? Jag som är en glad tjej o som vill så förbli o som älskar att skratta o prata strunt, nu har jag ingen lust till nåt. Mer är att jag Vill vara mig själv, nu! Mer än gärna igår.. men vad sjutton det går bara inte hur mycket jag än försöker..
Hur kunde det bli såhär undrar du? Å jag vet, men jag hade ju ett mål o det var att tokjobba o fixa allt, allt, allt. Målet var fredag den 21/12 men jag föll o har inte kommit upp än.. Jag har jobbat alldeles för mycket, jag har skyndat dit tidigt, då jag inte lämnat på dagis, jag har jobbat in på sena natten, de dagar jag inte hämtat på dagis, då jag hämtat har jag försökt att vara tillsammans med Signe o Andreas typ 10 gånger mer effektivt än vad som är möjligt, då hon skulle nattas har jag återvänt till jobbet för att sitta där alldeles för länge för att vårt team skulle vara på banan.. jag har haft med mig datorn hem, jag har jobbat på helgen, när min familj sovit. Jag har slutat träna, eller det har jag inte valt medvetet, men det har inte funnits en enda liten stund då jag känt att jag kunnat prioritera det. När jag varit på jobbet har jag haft dåligt samvete för att jag inte varit hemma, när jag varit hemma har jag haft dåligt samvete för at jag inte varit på jobbet osv osv.. Å nu sitter jag här, sjukskriven..Var det värt det? Att bli såhär? Nej, stopp! Absolut inte men jag är inte rädd att ta i o kämpa o jobba, det har jag aldrig varit. Det brukar funka, man brukar fixa det bara man vill. Å tokjobbar man så brukar det funka, man brukar få ihop det. Men nej, inte den här gången.. Nu bara längtar jag efter mig själv. Jättemycket! JättejätteTokmycket!!
Nog om det, men då vet du. Å om du frågar hur jag mår så mår jag inte alls, men jag ska fixa det! Finns inget annat som är värt nåt! Jag vill ju vara bäst, ha koll på allt o samtidigt vara världens bästa mamma åt lillis o samtidigt vara den bästa sambon till min prins o dessutom ta hand om mina nära o kära.. Men det viktigaste just nu är, jag. Jag o Signe o Andreas. Det andra måste få vänta å gör det inte det så var det ändå inte värt nåt.
1 1/2 år och "hjälpreda"
Hej!
Satt i soffan och kom på att jag nog borde blogga lite. Länge sen sist igen och jag har så mycket jag skulle vilja skriva om. Men jag "hinner" inte men jag vill ändå.. bara liiite. Jobbade till sent i natt också, så som det varit ganska ofta nu. Men man ska inte klaga, hur skulle man göra om man inte hade ett jobb? Inte för att jag någonsin varit arbetslös men det är verkligen inget jag strävar efter. Fast ibland skulle jag bra gärna bara vilja vara.. Fixa, städa och greja hemma och träna, känns som jättelänge sen! Familjelivet också, tänk att få vara tillsammans allihopa och bara få va. Jaja, det kommer väl sånna dagar också även om det känns länge sen jag lixom prioriterade mig och min familj. Jag hör när jag skriver det hur det låter, men jag kan bara inte se hur det blir liggande saker och hur min grupp "inte hinner" så ja, det kanske inte är rätt men min arbetsmoral klarar inte av att se hur jobberget växer, jag vill att vi ska göra ett bra jobb och fixa det vi ska. Sen om det nu kostar mig min fritid.. ja det får man väl ta då? Fast nu ska du inte tro att jag vill att någon någonsin ska tycka synd om mig, det är mitt eget val och jag hämtar och lämnar nästan varje dag på dagis och jag är hemma till Signe ska sova eller somnat. Det är sen jag drar iväg och jobbar. Och däremellan, på helgerna är vi tillsammans.
Vi har gjort massa bus också som jag önskar jag hade bloggat om när det hände lite mer. Och som i helgen då åkte vi till Hudiksvall och hade det jättemysigt. Det var jag, mina och mina närmsta. Snabbladdning av batterierna och skratt och närhet. Ja kanske inte sex , men ändå :)
Igår var jag på mitt livs första föräldramöte på dagis. Spännande och det slog mig. Shit vilken grej, man är ju stolt förälder! Till världens finaste lilla skatt.
Signe lilla fina barn, idag blir du 18 månader. Gofisan! Vår ögonsten! Du vet väl hur älskad du är?
Men annars då? Jo, ögonstenen är inte alltid sådär härligt, lättsam och mysig. Fast allt som oftast såklart, även om man vissa stunder bara känner. HUH! Signe då, kan du inte bara göra som vi säger och eller iallafall försöka. Men jag tror det är här jag måste inse att det kanske inte är så att mamma Alltid är den som bestämmer. Lillskruttan har Många egna ideer och saker hon måste få testa och göra på sitt vis också. Ofta ler man och skrattar men det är de där gångerna när hon är trött och jag bara.. men gumman då, finaste kom igen!
Kanske borde jag rannsaka mig själv? Har jag alltid gjort eller tyckt som vuxna omkring mig? Nej, så sant så sant. Så Signe kör på du. Men du måste förstå att mamma och pappa vill dig väl och inte önskar dig någonting annat än det allra allra bästa!
Jaja, lite spekulationer såhär på kvällskvisten..?
Sen sist? Jo helgerna försöker vi komma oss ut och göra saker, inget stort men jag har alltid älskat och vara ute och det blir inte alls mycket nu när man jobbar och inte väcker jag Signe tidigare än jag måste för att jag själv ska hinna med mina långpromenader på morgonen. Så vi har gjort lite utflykter. Vi var till Dalarö och knallade runt i löven, fotograferade en regning lördag för någon vecka sen. Jag lägger ut lite bilder här o nu, även om jag förstår och har hört att där hemma i Norrland redan snöat endel.
Kanske borde jag knyta an lite till rubriken och inte bara sitta här och svamla på.. Liten tjej har blivit större och nu ska hon vara med och hjälpa till. Hon drar en stol till köket för att nå och hjälpa Andreas att laga mat, hon ska damsuga, hon ska diska..
Det blir gärna mat i hela köket, det ska smakas på alla ingredienser när de lagar mat.
Det blir blött ö-v-e-r-a-l-l-t när hon ska diska. Men å andra sidan, Andreas brukar klaga på att jag blöter ner när jag diskar också, och undra hur blött det blev överallt då när man gjorde det från början.. Haha, du tror väl inte att jag låter Signe diska allt och att det alltid blir jätterent? Nej, såklart inte men hon vill! Hon vill helst aldrig sluta även när disken är slut och vi diskat det mesta 2-3 gånger.
Hon är även inne i en period då hon gärna gömmer sig, och då sitter hon knäpp tyst. Tills man hittar henne även om hon ibland blir så förväntansfull på att man ska hitta henne så hon tokskrattar och bara inte kan vara still exempelvis under täcket i vår säng. Mn ibland hittar hon små finurliga ställen också, det går att komma in mellan tvättmaskinen och väggen i badrummet. Inte för mig, men för hon den lilla.
Okej, nu är det dags. Sängen kallar och ögonen svider..
Men först såklart bilder från idag på gosisen. 1 1/2 år nu ikväll när det var duschdags! Tills vi hörs nästa gång! Ha det fint! :)
Hejdå på dig!
Wiii vad fort det går
Det är fortfarande kaosartat på jobbet, jag skulle kunna jobba nästan dygnet runt. Andreas jobbar också för fullt, man får hoppas att kanske tomten kommer med nåt fint? Eller att det blir peng över så vi kan unna oss nåt? Det blir det väl jämt bara man vill? Men jag vill inte jobba och inte leva i nuet heller det är ju nu vi har en liten liten sötnos på snart 1 1/2 år och det är nu vi är unga? För inte är man lastgammal när man är 33? ..fast det springer på som sagt :) Alltså jag vill inte vara arbetslös! Och det är väl fint att vi har chansen att kunna jobba. Jag har inte sagt att jag fått en ny tjänst heller, fast det är på samma men jag är nu Kundtjänstchef hur fjantigt det nu än låter så är det väl ett steg i rätt riktning? För mitt CV iaf?
Annars då om jag ska berätta vad vi gjort sen sist? Vi var till Farsta och badade i lördags, det var jättemysigt :) De har precis renoverat och hade ett litet äventyrsbad för 0-6 åringar. Signisen trivdes som attans. Innan vi gick till äventyrsbadet var vi en stund i bassängen. Även om vi inte tar oss iväg till badhuset så ofta så minns hon hur man gör. Hon bara lyser och drar sig upp på kanten för att ivrigt hoppa i. Ibland känner jag att hon inte hinner fundera eller ens tänker på om mamma eller pappa finns där för att ta emot när hon dykt ner i plurret. Hon skriker av lycka av att få plöja igenom vattnet från den ena till den andra föräldern. Jag är stolt och det känns så bra att vi badade med henne så mycket när hon var liten. Jag önskar henne inte att må och skämmas som jag gjorde när jag var liten, jag var så rädd. Rädd för vattnet, rädd för att råka nudda botten, för där bodde det ju "blodiglar som äter barn". Hur fjantigt det än låter så satt det präntat i mitt lilla huvud i många många många år.
Efter badet blev det lite fika sen iväg till bilen..
Då var hon vaken i 5 minuter sen sov hon, badprinsessan..
I söndags hade vi bokat för att träffas i mammagruppen, det var länge sen och det skulle bli roligt att träffa alla. Se hur barnen växt och snacka lite strunt. Men de flesta var sjuk eller hade fått förhinder så det blev Signe, Ludvig och Oscar. Vi sågs nere i Vinterviken, tyvärr så fick jag inte fram kameran förrän vi skulle hem och då hade Oscar och hans föräldrar redan dragit. Men Signe och Ludvig var inte så ivrig på att gå hem trots regnet. De sprang om kring, plaskade i vattenpölarna, skrattade och kramades. De klättrade upp på en blöt bänk.. å då kom jag på att jag hade lilla kameran med mig.. Titta in busisarna :)
Kan inte rå för det men jag tycker de är så söta.
Jaha, det var väl det. Vad har du för planer i helgen? Jag har som alltid ambitionen att vi ska njuta och vara tillsammans i familjen, vara ute i friska luften och busa mycket. Det är så himla fint med färgerna ute nu också, det gäller att passa på. Snart kommer väl snön? Har hört att det redan snöat hemma i Norrland, fick även bildbevis på det från Östavall här om dagen. Ja shit, det är kanske dags att börja fundera på klapparna?
Å ja, det ska även om jag hade velat vara hemma på landet på jul blir skönt att vara hemma hos oss på jul. Andreas ska jobba och jag ska få köpa en riktig gran och pynta hemma i vårt hem. Hurra! ..jo jag vet att det "bara" är oktober men som ja började inlägget så springer det fram så rätt vad det är så sitter vi och väntar på han gubben med vitt skägg?
Vi hörs och ses! Ciao för nu!
Jobbar typ heltid +
Hej alla!
Jag tänker inte ursäkta mig att jag inte skrivit, det blir lixom så varje gång då. Men jag sitter vid datorn hela dagarna och ids inte sitta här när jag är ledig också. Det finns massa annat viktigt att göra som att fixa trixa och framför allt vara tillsammans med Signis!
Det är "lite" smått kaosartat på jobbet och jag tål inte att vi ligger med backlogg. Så i förra veckan och igår jobbade jag först som jag ska sen hem och grejsa och bada med liten och sen nattning sen Wrrrooom! Iväg med bilen till jobbet. Där har jag suttit till mitt i natten och städat för att det ska bli en human arbetssituation för mina medarbetare. Tack o tack att jag inte förhandlat bort min övertid!
Å rygg-fan! Ska vi inte ens snacka om, Liljeholmens Kiropraktorklinik och jag är väl kända för varann.. men det vill inte ge sig! Nu kan jag sitta här och vara tuff men däremellan är jag liten och klen och bara vill gråta! Stackars de som alltid har det såhär, jag har förhoppningsvis bara en svacka. En som känns fööör lång! Jag vill vara mig själv! Träna, skratta, busa och vilja ta i och inte vara klen :( Det enda positiva är att jag tappar vikt, men det är säkert bara muskler med tanke på att jag rör mig minimalt. Jag som annars brukar gå över en timme varje morgon, springa trappor upp och ner, springa en gång extra för att det är bra. Packa ryggsäcken mer än full för att det är schysst att ha stark rygg. Köra skiten ur alla andra på gymet, bara vägra ge mig fastän kroppen skakar och jag vill spy för att jag är helt slut under nåt riktigt Combat-pass osv. Men nu? Slö! Grinig! Ful! Plattrumpad! Spänd! Pillerknarkande! Snälla ge mig min rygg tillbaka!!
Jaha, det här var väl ett upplyftande inlägg? Men jag ska inte klaga. Det finns förstås de som har det värre, mycket värre. Men det är ju som alltid så att man klagar fastän man inte borde.
Men allt är inte fy skam med mig, jag har hur tokigt det än låter varit på militärövning också, 4dagar ute i friheten med min gröna familj. Jag försökte att inte gnälla men jag var inte mig själv, "snälla kan du hjälpa mig med det där? Kan du lyfta upp det? ...." Annars var det som alltid roligt, fast jag hade separationsångesten STOR! Utan Signe från onsdagmorgon till måndagmorgon. Men det gick! Hon var glad att se mig och klappade händerna när hon fick ett mms på mamman i gröna kläder..-mammmma! mammmma! :)
Sen har jag jobbat och jobbat, det lär väl inte ha undgått någon att ett bolag med liknande verksamhet som jag jobbar i har gått i konkurs. Fast i helgen som var, var jag bara in på jobbet 1 timme för att fixa en akutgrej. Sen var jag tillsammans med min familj HELA helgen!
Förra veckan hade jag en liten eftermiddagsdejt med Jennie och Liv också. Det var givande jag lär öppna mitt hjärta ang det en anna dag, men Jennie har alltid varit min jobb-life-pepper så det var härligt att få bjuda på kaffe och farmors kladdmuffins. Ja farmor och farfar var här när jag var uppe i Norrland. Det hade inte gått annars, Andreas hade jour på jobbet så jag är så tacksam att de ville ställa upp som barnvakt trots avståndet på knappa 50 mil. Tack snälla!
Fin va? Kompis Liv :)
Förra veckan var också den första dag jag blev riktigt rädd när jag hämtade Signe på dagis. Jag såg henne på håll, de var inne så vände hon sig om. Och hjälp! Blod hela tröjan, (det var egentligen inte hela tröjan) Men jag fick puls och blev rädd. Men det visade sig att hon vurpat in i leksaksspisen och bitit sig i läppen på insidan och slagt i den från utsidan. Tjockläppen var som du förstår ett faktum, men sen har det hunnit bli blåsa som nu är nästintill borta.. Man kan bara tyda en liten tjockläpp nu. Å det är ingen fara, hon hade gråtit en minut sen lekt vidare så ja.. det är lugnt!
Å i helgen hann vi också med ett besök på Zetas handelsträdgård, det är alltid roligt att gå där och drömma. #hus# buskar#blommor#trädgårdsland# haha vi parkerade i kungens kurva och tog en promenad, jag bara tänkte att om jag går och flaxar riktigt med armarna så kanske ryggen blir snäll mot mig igen? De hade husvisning i Segeltorp.. ja ni fattar. Inte för att det var INTRESSANT på riktigt, men lite intressant var det ändå? det är väl den där drömmen om ett riktigt hem? Väl på Zetas intog vi lunch i solen efter att spekulerat runt och mått gått.
Nä nu ska jag softa och titta lite på alla knasiga Hollywoodfruar på tvn. Sen hoppa i säng och vakna pigg och alert. Andreas är ute och jobbar extra ikväll han, men vi hinner nog ses till helgen om inte annat :) Imorgon har han och Signe en pappa& dotter dag.
Jag bara måste lägga ut lite busbilder, Ha det gott fram tills vi ses och hörs nästa gång! KRAAAAAM!
På G..
Hej hopp!
Nu är vi pågång, det är väl såhär en vecka ska vara i en familj, jobb o barnet på dagis.
Dagis började med att vara stängt i måndags men mamman och barnet njöt av sista riktiga dagen innan det drog igång på allvar. Vi gjorde väl inget särskillt mer än att vara. Ni som inte hört mig gnälla får höra här.. jo jag har haft nå ruskigt ont i ryggen, har varit till kiropraktorn 5 gånger och känner mig väl fortfarande som 100 år eller njae lite bättre är det väl så.. typ 85. Fast det beror väl på.. Men är man van att inte känna av något så blir det lite jobbigt att vara stel och andas in djupt när man ska röra sig för att inte visa..att det gör ont.
Iallafall så började vi dagen med att plocka ur diskmaskinen, det blev lite barnarbete men barnet tyckte det var roligt att få hjälpa till.. eller om jag uttrycker mig så att det var roligt att få pilla med porslinet i diskmaskinen.. det får hon ju inte annars. Fast det var skönt, Signe räckte mig alla tallrikar som stod längst ner så jag slapp böja mig. Sen fick hon stå på storstol och plocka in besticken i lådan..
Efter lite mer morgonmys drog vi till Sickla, man ska fan inte ge sig så jag kände att jag bara måste träna för att bli stark o fixa det här så jag hade ett styrkepass med PT Marit. Det är lite roligt att se Signisen nu på minisats, tänk vad det går lixom, förut var hon alltid minst nu är hon definitvit inte det.. det finns småglin på 3 månader, haha så liten var gofisisen också när hon började vara där. Det var då när jag tyckte det var riktigt jobbigt att börja med gympapass igen efter barnafödandet, såhär i efterhand kan jag erkänna det.. det var många gånger jag höll på kissa på mig när jag tog i. Helt crazy, men det är sanningen och det var ju bara till att bestämma sig.
I tisdags så var det på riktigt första gången, jag lämnade henne på dagis halv 8 och hämtade henne halv 4. Det må erkännas att det inte var en dans på rosor att jobba den dagen.. jag jobbade, tänkte på henne, jobbade försökte minnas vad jag höll på mig åsså fladdrade tankarna iväg på hon den lilla (stortjejen) på dagis.. Jag tänkte att jag inte skulle ringa för att kolla läget. Tänkte det flera gånger, men jag ringde en gång för att mötas av en telefonsvarare och i samma veva komma på att det var mellanmål och att jag inte borde ha ringt. Men när klockan väl var slagen och jag for dit var allt frid och fröjd. Hon kom glatt och hälsade på mig men sen ville hon gå till sina komisar igen, hon visade mig runt och busade på. Det kändes otroligt bra i mammahjärtat!
Sen på natten till onsdag blev hon sjuk, feber och het som ett hus. Jag fick klä av henne och hon fick sova i vår säng, det var det enda som gjorde henne nöjd. Hon låg nära, nära och höll mig i handen nästan hela natten. På onsdagen var Andreas hemma som planerat och han stannade hemma med henne även igår torsdag. Fast då var hon den vanliga bus/trots/ kan själv Signe igen. Så idag har hon varit på dagis och de sa att hon till och med sovit med de andra barnen idag, de andra dagarna har hon inte haft ro till att göra det. Så jag tror det kommer att bli bra. Det är en skum känsla men jag känner som att jag är blir lite som salig mot "fröknarna" som har hand om min ögonsten varje dag, jag vill tacka och säga "ni är så snälla". Men jag förstår att det är deras jobb, men jag känner mig så trygga med dem.
Idag när vi hade parkerat vagnen och kom fram till alla barn på Signes avdelning och hon såg Ulla, en av fröknarna så vinkade Signe till henne. Å när vi kom fram sa Kerstin, en annan fröken "Här kommer Signe solstråle" Åååå det värmer så mycket. Kanske är det inte bara jag som tycker att hon e go?
Nu sitter jag här och borde gå och lägga mig, jag ska med tåget till Norrland imorgon. Pappan är ute med arbetskompisarna, de skulle dra på Grönan, "The Hives" skulle visst spela. Funderade på om jag o Signe skulle dit, men jag kände redan igår att NEJ! Vi ska vara hemma och mysa tillsammans!
Jaja, så har vi det.
Men om jag ska uppdatera lite med bilder om vad vi gjorde förra helgen? I söndags var mamman sugen på en utflykt, vi drog till Nyckelviken.. det må vara nästan ett år sen vi var där sist. Jag vet att jag skrev om det på bloggen. Andreas jobbade och jag o Signe åket dit och mötte upp Jennie och Henke, inte visste väl jag då, fast de visste :) att det fanns en liten bäbis i Jennies mage också. Haha, tänk så det kan gå och att hon nu är född och flera månader gammal också lilla Liv.
Här kommer lite bilder från vår utflykt.. de får prata för sig själv. Jag ska inte sitta här och snacka längre. Så tack för mig o på återseende! Trevlig helg!
Godnatt!
Så onödigt tråkigt att bli ovänner :(
Hej igen!
Nu är jag på gång! 2 inlägg på en dag, men det blev ju så bråttom tidigare och jag har ju en fundering till.. Det bara är så tråkigt.
Problem 1, tandborstning:
Vi började lite lätt med att köpa tandborste långt innan tänderna väl tittade fram, hon har "sullat" med den och ja, vi har haft förhoppningar om att det här inte skulle bli några problem.. Men nu går det typ inte alls! Signe blir TOKIG, skriker, gråter, gör sig ledlös och vill bara inte för allt i världen. Då står mamman och eller pappan och kämpar med att iaf få "gnussa" liiite på de fina små gaddarna. Tänk om hon bara kunde förstå hur sjutton väl vi vill. Men hur förklarar man det för hon den lilla tjejen? I ett par veckor körde vi eltandborste och det funkade.. Men nu går inte det heller. Jag blir så himla frustrerad!
Problem 2, naglarna:
Det har inte alltid varit lätt att hålla efter de små naglarna heller. Men jag har filat/ klippt med olika manövrar såsom tv-tittande/ sång och titta/ testa själv på mamma osv. Även här är vi nu inne i perioden VILL INTE! Det utspelar sig med samma skrik, gråt, ledlös osv.. Hur fasiken ska jag bete mig. Det är inte roligt att se för långa naglar med "skit" under. Jag blir tokig och ledsen över att behöva vara en sån grinig och dum mamma. Jag vill ju att vi ska vara vänner och överrens.
Problem 3, gardinhäng:
Varför har gardinerna plötsligt blivit så intressanta? Eller intressant är väl fel ord. Men hon ska gömma sig? Dra i dem? Se hur långa de kan bli? Osv.. Jag blir tokig. Känns som att jag inte vill ta ner dem, hur svårt kan det vara att bara låta bli? Jag kan lixom inte bara ha korta gardinkappor? Kan mitt älskade barn inte bara låta bli?
Jaja, annars är livet ganska bra. Jag vet att det här är ett stort I-landsproblem. Men ett problem eller moment som stör min vardag. Vill inget annat än slippa vara osams, men men kanske hon en dag förstår att jag menar väl och att det är ganska schysst att ha gardiner :)
Något annat som jag är sämre på, det är fönsterputsning. Jag kanske rent av är sämst på det? Senaste gångerna (ja det var för länge sen..) Har vi lejt bort det och det har blivit fint och gått snabbt. Det enda stället där vi använder en sån här fönsterraka är i duschen, för att hålla duschdörrarna fräscha. O det har hon förstått och nu kör hon mer än gärna den där fönsterrakan i duschen minst ett par gånger om dagen, även om vi inte duschat.. Kanske jag inte bara ska klaga på min lilla älskling, Hon kanske inom kort växer på sig och hjälper sin mor och far med att putsa fönstren?
Nog för idag, ha det fint tills vi hörs igen! O skulle du råka ha några tips om hur man gör eller få till det då man har problem som dem jag beskriver ovan så tar jag tacksamt emot förslag på lösning.
Kram kram! /Mamman som inte alltid får som hon vill..
En dag innan dagis
Hej hej!
Tänkte jag lite snabbt skulle fixa ett inlägg innan vi ska iväg till dagis, Signisen sover och vi ska vara där mellan 13.30- 15.00 idag.
Det har varit helg och i fredags kom min systedotter Johanna hit, hon mellanlandade här på vår soffa innan hon skulle vidare till Las Palmas, där hon ska jobba som barnflicka ett tag framöver. Vi hann med en liten utekväll och myste på tillsammans. Jag la fram mina förmaningar och kände mig själv ganska gammal när jag gjorde det men är man 33 så kanske man har gjort några fler äventyr på gott och ont än när man är 20? Men mest av allt hoppas jag hon hade det kul och förstår att jag bara vill väl :)
Signe och jag följde med till Arlanda för att veta att hon kom någolunda rätt och vi vinkade av henne allt vad vi kunde!
Det finns en tjuv i vår familj.. eller en som tycker väldigt mycket om gräslök..
Idag har vi varit ute och lekt i parken innan vi gick in för lunch och vila, i parken hade vi en dejt med Ludvig och Linda.
Hon ser inte så munter ut lillan, men Ludvig tyckte det var schysst att ha bruden med sig :)
Nu vaknar visst Signe och jag ska skynda på! Vi hörs en annan dag!
Lillan har börjat
Som jag pratade om sist så skulle vi börja inskolningen på dagis, det gjorde vi lite lätt i fredags vi har varit där idag också och kommer att köra på tills det är på riktigt.
I fredags var vi helt slut. Efter en timme var Signe matt när vi väl kom hem så kände jag det som jag varit på värsta festen, så trött jag med och Andreas också. Men efter lite vila och tvätt på schemat så var vi hembjudna till Linda, Magnus & Ludvig, Signes kompis som jag brukar prata om. Det var himla trevligt och gott käk och många skratt åt våra små.. de bara är för söta. Nu har de även kommit på att det är ganska roligt/mysigt att kramas med varandra. Idag i lekparken drog Linda fram telefonen..
Ja de kramas inte bara en gång.. nej ganska ofta och ungefär lika ofta blir de så till sig så de faller. På bilden står de i tornet vid den lilla rutchkanan. Kan det vara deras lilla kärleksnäste måntro?
I förra veckan var vi en sväng till Grönan också, eller familjen var dit på måndagen Lasse Winnerbäck spelade..
Å jag var även på samma tillställning på tisdagen med Eva, hon mellanlandade här i vår soffa innan hon flög hem till Florens. Tjejsnack/mat/öl och musik :)
Alltså bilderna i det här inlägget är endast telefonbilder därav rätt dåliga, men så får det bli.
Vilket väder det varit idag då :) Sol från en blå himmel och massa utelek. Efter dagis lekte vi i parken, sen mellis och promenad då Signisen sov sen hem och lunchdags. Sen softade vi och hade det rätt skoj ute på balkongen jag och lillan, alltså är det jag som har humor som en 1åring eller är det bara så att man faktiskt kan skratta med sitt barn?
Sen ringde Ludvig (eller hans mamma..) så då gick vi ut och kramades (lekte) ännu mer.
Jag lämnade in alla papper idag, till dagis alltså. Det var endel, det var om allergier, godkännande av olika saker fotografering/ filmning/ att bilderna får användas dels för oss men även för hemsida och utbildning osv. Det var ett A4 där man skulle beskriva sitt barn, hur sjutton ska jag få till det tänkte ja. Men ohps, sidan blev mer än full och ändå finns det saker jag skulle velat skriva men de fick lixom inte plats. Ni vet vad jag snackar.. Sen så var det det här med scheman.. Jag fick göra ett för varje vecka fram till jul då Andreas har sina jourveckor var 6e och mitt schema snurrar på ett 4 veckorsrull. Ja det blev 15 sider dagisschema.. Varför vara lättsam när man kan bli rörig?
Nix pix, nu hoppar jag i säng. Det gäller att vara pigg och alert, Det här med dagisinskolning är faktiskt lite krävande även för en 33 årig mamma. Skickar en hälsning till farmor! Godnatt!
