spekulera

Wiii vad fort det går, det går så in i bomben fort.. Blir jag gammal i samma takt? Är det nu man ska njuta och leva livet? Det gör man väl också förstås men jag inser samtidigt att det är fredag imorgon igen. Veckorna bara springer iväg, måndag---fredag---söndagsmys åsså måndag---fredag---söndagsmys och så spriger det på det är mitten på oktober redan och jag får inget vettigt gjort heller? Fast å andra sidan är jag lycklig och glad men det är det här att jag inte riktigt hänger med..

 

Det är fortfarande kaosartat på jobbet, jag skulle kunna jobba nästan dygnet runt. Andreas jobbar också för fullt, man får hoppas att kanske tomten kommer med nåt fint? Eller att det blir peng över så vi kan unna oss nåt? Det blir det väl jämt bara man vill? Men jag vill inte jobba och inte leva i nuet heller det är ju nu vi har en liten liten sötnos på snart 1 1/2 år och det är nu vi är unga? För inte är man lastgammal när man är 33? ..fast det springer på som sagt :) Alltså jag vill inte vara arbetslös! Och det är väl fint att vi har chansen att kunna jobba. Jag har inte sagt att jag fått en ny tjänst heller, fast det är på samma men jag är nu Kundtjänstchef hur fjantigt det nu än låter så är det väl ett steg i rätt riktning? För mitt CV iaf?

 

Annars då om jag ska berätta vad vi gjort sen sist? Vi var till Farsta och badade i lördags, det var jättemysigt :) De har precis renoverat och hade ett litet äventyrsbad för 0-6 åringar. Signisen trivdes som attans. Innan vi gick till äventyrsbadet var vi en stund i bassängen. Även om vi inte tar oss iväg till badhuset så ofta så minns hon hur man gör. Hon bara lyser och drar sig upp på kanten för att ivrigt hoppa i. Ibland känner jag att hon inte hinner fundera eller ens tänker på om mamma eller pappa finns där för att ta emot när hon dykt ner i plurret. Hon skriker av lycka av att få plöja igenom vattnet från den ena till den andra föräldern. Jag är stolt och det känns så bra att vi badade med henne så mycket när hon var liten. Jag önskar henne inte att må och skämmas som jag gjorde när jag var liten, jag var så rädd. Rädd för vattnet, rädd för att råka nudda botten, för där bodde det ju "blodiglar som äter barn". Hur fjantigt det än låter så satt det präntat i mitt lilla huvud i många många många år.