spekulera

 

Efter lite mer morgonmys drog vi till Sickla, man ska fan inte ge sig så jag kände att jag bara måste träna för att bli stark o fixa det här så jag hade ett styrkepass med PT Marit. Det är lite roligt att se Signisen nu på minisats, tänk vad det går lixom, förut var hon alltid minst nu är hon definitvit inte det.. det finns småglin på 3 månader, haha så liten var gofisisen också när hon började vara där. Det var då när jag tyckte det var riktigt jobbigt att börja med gympapass igen efter barnafödandet, såhär i efterhand kan jag erkänna det.. det var många gånger jag höll på kissa på mig när jag tog i. Helt crazy, men det är sanningen och det var ju bara till att bestämma sig.

 

I tisdags så var det på riktigt första gången, jag lämnade henne på dagis halv 8 och hämtade henne halv 4. Det må erkännas att det inte var en dans på rosor att jobba den dagen.. jag jobbade, tänkte på henne, jobbade försökte minnas vad jag höll på mig åsså fladdrade tankarna iväg på hon den lilla (stortjejen) på dagis.. Jag tänkte att jag inte skulle ringa för att kolla läget. Tänkte det flera gånger, men jag ringde en gång för att mötas av en telefonsvarare och i samma veva komma på att det var mellanmål och att jag inte borde ha ringt. Men när klockan väl var slagen och jag for dit var allt frid och fröjd. Hon kom glatt och hälsade på mig men sen ville hon gå till sina komisar igen, hon visade mig runt och busade på. Det kändes otroligt bra i mammahjärtat!

 

Sen på natten till onsdag blev hon sjuk, feber och het som ett hus. Jag fick klä av henne och hon fick sova i vår säng, det var det enda som gjorde henne nöjd. Hon låg nära, nära och höll mig i handen nästan hela natten. På onsdagen var Andreas hemma som planerat och han stannade hemma med henne även igår torsdag. Fast då var hon den vanliga bus/trots/ kan själv Signe igen. Så idag har hon varit på dagis och de sa att hon till och med sovit med de andra barnen idag, de andra dagarna har hon inte haft ro till att göra det. Så jag tror det kommer att bli bra. Det är en skum känsla men jag känner som att jag är blir lite som salig mot "fröknarna" som har hand om min ögonsten varje dag, jag vill tacka och säga "ni är så snälla". Men jag förstår att det är deras jobb, men jag känner mig så trygga med dem.

 

Idag när vi hade parkerat vagnen och kom fram till alla barn på Signes avdelning och hon såg Ulla, en av fröknarna så vinkade Signe till henne. Å när vi kom fram sa Kerstin, en annan fröken "Här kommer Signe solstråle" Åååå det värmer så mycket. Kanske är det inte bara jag som tycker att hon e go?

 

Nu sitter jag här och borde gå och lägga mig, jag ska med tåget till Norrland imorgon. Pappan är ute med arbetskompisarna, de skulle dra på Grönan, "The Hives" skulle visst spela. Funderade på om jag o Signe skulle dit, men jag kände redan igår att NEJ! Vi ska vara hemma och mysa tillsammans!

 

Jaja, så har vi det.

 

Men om jag ska uppdatera lite med bilder om vad vi gjorde förra helgen? I söndags var mamman sugen på en utflykt, vi drog till Nyckelviken.. det må vara nästan ett år sen vi var där sist. Jag vet att jag skrev om det på bloggen. Andreas jobbade och jag o Signe åket dit och mötte upp Jennie och Henke, inte visste väl jag då, fast de visste :) att det fanns en liten bäbis i Jennies mage också. Haha, tänk så det kan gå och att hon nu är född och flera månader gammal också lilla Liv.

 

Här kommer lite bilder från vår utflykt.. de får prata för sig själv. Jag ska inte sitta här och snacka längre. Så tack för mig o på återseende! Trevlig helg!