spekulera

Idag riktigt kändes det som om hösten hade anlänt på riktigt när vi gick promenaden i förmiddags. Det var bara i förra veckan jag sa till Andreas att det snart borde börja falla löv och bli så fina färger överallt och idag var det dags.





Vi promenerade längs Årstaviken bort till Skanstullsbron och tillbaka, på tillbaka vägen blev det brådis när jag kom på att det var onsdag och sångstund på Öppna förskolan. Kommer man efter klockan 13 är det fullt, då kommer man inte in. Sången börjar klockan 14. Väl framme kom vi in som sista vagn tror jag. Det var 3 andra mammor från vår föräldragrupp där. Det var mysigt å Signe å mamma sjöng som om vi inte brukar göra annat å det brukar vi knappt heller.


När jag promenerade blev jag lite en tänkande jag och började kolla mig omkring, då hittade jag först den här starka svampen. Den får symbolisera mig, så stark ska jag bli. Att jag åtminnstonne orkar ta min dotter upp och in i livet.


Sen hittade jag ett till trevligt par. Då slog det sig att om man tycker det är jobbigt, så kan man alltid ta hjälp av en kompis. Då kanske man ändå fixar att ta sig igenom det som är jobbigt.


Nog för nu. Nu ska jag ge lillfisa en potatis, för det är hon värd!