spekulera

Tjingeling! Här sitter jag å alla sover. Kvällarna är min tid, min egen pilla med datorn, baka en kaka, plocka lite och dona..

Nu är min pappa och Ingrid på besök, Signe och jag mötte upp dem vid tåget i förmiddags. Jag har trallat och varit så glad ända sedan jag vaknade. Först.. ÅÅåå idag kommer pappa och sen Åååå pappa är här! Jag ÄR PAPPAS LILLNÄNTA och så kommer det att förbli. Jag minns sista gången jag var hem till Norrland innan jag fick barn. Vi satt i soffan och jag höll pappa i handen och vi skulle säga hejdå.. jag var nervös för att åka hem tillbaka till Stockholm. Inte för resan men för att lämna den stunden då det bara var jag och pappa. Jag blir lite tårögd nu när jag framkallar känslan, jag minns den så väl som en klump i magen och de tunga ögonen.. Puu! Jag kan inte riktigt förklara vad jag menar och varför jag tar upp det här men.. ja jag skriver väl av mig?

Nåväl vi pratade djupa saker, sa inte så mycket egentligen vi bara var.. Pappa sa att allt skulle gå bra och jag frågade om jag skulle ha en livs levande bäbis nästa gång vi skulle ses. Han svarade ja och jag frågade om jag ändå alltid kommer att få vara lillnäntan och han svarade ja även där och nöp mig hårt i handen. Pappa var även den jag ringde när värkarna hade satt igång och Andreas inte var hemma, han ringde upp flera gånger för att kolla läget och om Andreas var på väg hem. Det var honom jag ringde först när hon kommit. Han frågade förstås om allt var bra och jag sa att det var fint men att det var tungt och jobbigt men att jag grejade det. Då hörde jag hur han andades ut men som alltid så ska han skojja till det.. "Det går alltid lättare andra gången.."  

Han är så stark min pappa och vi behöver inte prata så mycket egentligen bara vara tillsammans. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig.. Ursh, fy.. nu ska jag inte vara sån. **

Jo nu är de här, pappa och Ingrid, Ingrid är också verkligen en kalaspingla utan dess like. Jag har sagt till henne många, många gånger hur mycket jag tycker om henne också. Det känns viktigt och både hon och pappa är viktiga i min värld.

Vart skulle det här inlägget egentligen? Jo jag ville bara berätta att vi har besök. Pensionärerna bor i övernattningsrummet vi har här i huset. Så de snarkar nog i kapp vid det här laget, jag tror jag känner dem så pass väl :) Idag har vi snackat och ungåtts. Ätit en massa och busat med Signe. Hon har fått sig så mycket kärlek och uppmärksamhet att hon inte ville natta på riktigt förrän gästerna gått hem till sig.

Jag har precis bakat en sockerkaka så vi har något att fika imorgon. Frysen är pånytt fylld till bredden, så däri finns inget sött för fikasugna. Men nu finns där älgkött, gula fina kantareller och hjortron. +lammet som finns kvar sedan Gunnel och Sture var hit och allt annat som man kan laga massa god mat på åsså Signes alla delikatesser förstås.

Imorgon blir det nya äventyr + att vi ska till BVC på 6 månaders kontroll, vi hade tid den 8e november men då blev farbror doktorn sjuk så vi har fått en ny tid så nu är det dags iallafall. Jag ska avsluta det här inlägget med några bilder. Jag har knäppt bilder in action så de är om möjligt lite oskarpa och lite sådär men det är för att pappa sjunger med Signe. Han sjöng förstås inte bara barnvisor.. men jag har hört dem förut och på mig har de tokiga låtarna inte satt någon skada (?) så jag skrattade mest. Eller var det kanske Signe som skrattade mest? Det är liksom inte så ofta nån annan än jag sjunger och busar med henne med sån inlevelse som min far. Å det är roligt, något annat kan jag inte förstå när hon kiknar av skratt, lillfisan :)



Hurra till min pappa! Du är bäst!



Godnatt!